Barbaria
I dag ankom vi en liten perle!
En ullfri segling
Idag lämnar vi det lilla samhället Mörbylånga med rentvättade och väldoftande besättning och persedlar. Mörbylånga har en trevlig liten hamn i alla vindar förutom nordväst.
Innan vi hinner kasta förtöjningarna kommer en äldre gentleman cyklande. Han är glad i att prata och verkar också vara lite nyfiken på oss och våra planer. Han berättar att han också håller på att utrusta sin senaste båt för långfärd och att han har avverkat 12 båtar sedan 1959. Han är stolt över sin fina kust på östsidan av Sverige och vi får hans bästa tips på platser att besöka och på köpet historier om andra världskriget.
Det framskymtade också att han tycker att ”Göteborgare” som han kallar alla som bor på andra sidan Sverige, är alldeles för skrytsamma över sin förträffliga västkust och vi får en geografilektion utan vi bett om det, om antal öar på västkusten visavi östkusten. Östkusten vinner! Vi får inte riktigt fatt i vart han vill segla när utrustningen för långfärd väl är på plats, kanske är det trots allt Östersjön och alla dess öar, är hans paradis på jorden.
Idag ligger havet blank som en spegel och för första gången slipper vi underställ av ull, vindjacka, mössa och handskar när vi seglar, kan sommaren verkligen vara på gång?
Kursen går mot Kristianopel som ligger ca 22 NM undan i sydvästlig riktning och med sydliga vindar går vi för motor.
El Capitan rattar med säker hand medan ”båtskolan” huserar under däck. Dagens matematik får båda matroserna att bli vindögda och svettiga. Under dagens lektion i norsk väljer minste matros att läsa ”Svenske vitser” högt för hela besättningen. Är detta verkligen politisk korrekt undrar minoriteten ombord.
Svenskevitser er morsomt 
Det ingår, som ni säkert förstått, en väldigt massa arbetsuppgifter för matros Skarpöga. Hon springer mellan fendrar och tampar, ansvarar för undervisningen ombord och inte minst den ”dagliga spisen”.
När vi ankommer det lilla samhället Kristianopel får vi än en gång öva på dessa förbannade akterbojar som vi inte kommer särskilt gott överens med men vår nya bojkrok/cykelräddare underlättar manövern betydligt. Nu är nästa steg i vår nödvändiga bojutbildning att rätta upp båten när kroken väl är på plats och det kan bli en annan historia.
Tidigt besök i Kristianopel
175 kronor per natt + 30 kronor för ström är det facila priset och då ingår fräscha toaletter, dusch, tvättmaskin och halleluja, fungerade WIFI!
Hamnkapten Dahl som tar hand om det ekonomiska menar att han egentligen bara är assisterade hamnkapten och att det är Zorro som skällande och morrande varnar mig för att komma ett steg närmare än jag behöver. Zorro behöver inte be mig två gånger att hålla mig på behörigt avstånd.
Hamnen och de omkringliggande omgivningarna är mycket välskötta, välplanerade, gemytliga och välkomnade och jag kan tänka mig att denna lilla pärla är omåttligt populär under sommaren. Vi ombord på Sothis föredrar som vanligt att vara på tidigt besök i våra svenska idyller.
Enligt ”den assisterade hamnkaptenen” så frekventeras hamnen och den närliggande campingplatsen främst av turister från Tyskland men den tyska turisten är dessvärre borträknade i dessa Coronatider och i stället hoppas han på sommargäster som ska på Svemester.
Kvällen ombord på Sothis ägnas åt att suga upp all gratis WIFI vi möjligtvis kan på kortast tid och i morgon är det en ny dag.
