Barbaria
Takk for hyggelige tilbakemeldinger 
lykken har kanskje snudd nå...?
Havet tar och havet ger.
16 juni Lyngskär 06.45
Ännu en solig morgon med blankt hav när vi reser vidare norrut. Ca 3 timmar och 30 minuter senare förtöjer vi vid ännu en tillgänglig SXK boj vid Högö och vi hoppas att vi slipper något ” ont öga” för vår bortblåsta bojflagga. Högö är en populär hamn och jag räknar till 13 segelbåtar som låg ankrade när kvällen sänkte sig över bukten.
17 juni Högö 08.30
När vi inte blir väckt av någon väckarklocka vill vår inre biologiska klocka ändå påbörja dagen vid sjutiden. Nåja, det kan hända att El Capitans biologiska klocka går lite för sakta, kanske en timme eller två. Det är härligt att kasta loss och ge oss iväg tidigt innan skärgården riktigt vaknat, äta frukost i solig cockpit samtidigt som man reser.
Marstrand i arla morgonstund.
Idag är målet Stolpeskär utanför Gullholmen och för fjärde dagen i rad så ligger en ledig SXK boj och väntar på oss.
Framåt dagen kopplar minste matros upp sig och har fullt upp med att spela dataspel med sin kompis när El Capitan och jag går på upptäcksfärd bland kobbar och skär och vad skådar vårt norra öga?
Det verkar som kung Neptuns girighet drabbat någon annan båtägare och att vi är förlåtna. Flytande vid strandkanten ligger en helt ny fräsch bänkmadrass som skulle kunna passa perfekt i vår cockpit.
Madrassen är blytung av saltvatten men med våra gemensamma krafter drar vi den mot dingen och med våra gemensamma kilo fick vi pressat ut tillräckligt mycket vatten för att få den ombord. El Capitan är överlycklig och tror äntligen att turen har vänt och dessutom har vi tjänat in minst 5000 kronor om vi skulle köpt en ny madrass, vilket vi inte tänkt, men enligt El Capitan kan vi ändå sätta 5000 spänn på sparkontot?
Populär ankarplats utanför Gullholmen – Stolpeskär. Här håller vi Corona avstånd.
18 Juni Stolpeskär 07.45
Sol och värme och vi tar oss ytterligare segelben mot Mora och Tora vid Sotenkanalen. Jag har inte träffat min mamma och hennes grånande sambo sedan mitten av mars på grund av restriktioner runt våra gamla och sköra. Min mamma är visserligen närmare 80 men jag tror näppe att hon skulle beskriva sig själv som varken gammal eller skör. Restriktionerna har nu lättats lite och Mora är absolut bestämd över att vi ska träffas ute i hennes fantastiska trädgård med både förstånd och långt avstånd. Självklart också utan förkylningssymtom.
Idag passerar vi kända farvatten och jag tycker att skärgården på ”mammas gata” är bedövande vacker.
Lilla huset på klippan.
Vår femte dag med en ledig SXK boj som ligger och väntar i Näverkärrviken och idag kommer han vi väntat på…….kaptenen i segelbåten som cirkulerar ett varv runt båten som en gam runt ett färsk as och till slut utbrister indignerat
– Ni har ingen bojflagga!!!
El Capitan börjar förklara men avbryts raskt av minste matros som helt sanningsenligt säger;
– Böjeflagget har blåst bort!
Det framkommer med all tydlighet att han är missnöjd över detta svar varvid han vresigt och muttrande drar på full gas och lämnar viken i en rasande fart så det skummar runt fören.
Vi hoppas att SXK flaggan kommer med posten till mor så fort som möjligt.
Resan för minste matros börjar närma sig slutet för denna gången och eftersom det är kringgärdat av väldigt mycket och svårtolkade regler om vi som svenskregistrerad båt och delvis svensk besättning kan, utan problem, resa in i Norge så kommer minste matros hämtas av sin mamma i Sverige.
Idag så är det också examen i bojförtöjning.
Högsta betyg i bojförtöjning tilldelas minste matros.
