Barbaria
Mot Tyskland.
13 juli Höllviken 05.45.
Efter ytterligare två ”vänta ut vädret” dagar är det dags att lämna Svedala och ge oss ut i Europa. Vi har upplevt mycket fint runt om i Sverige som vi kanske inte fått se om det inte hade varit pandemi och stängda landgränser runt om i världen.
05.00 ringer väckarklockan och det är ju okristligt tidigt nu för tiden men nu är det dags och rutten är klar. Det är fem andra segelbåtar som också är startklara när bron till Falsterbokanalen öppnas.
Det blåser mellan 8-10 ms när lägger kursen rakt ut mot horisonten och det är en jämn fin vind som får Sothis att sträcka på sig och sätta fart genom havet. Vi har en dagsetapp på ca 80 nautiska sjömil och har således ett antal timmar framför oss med segling.
Väderprognosen stämmer väl när det gäller vindriktning men som alltid blåser det mer. Idag varierar vinden mellan 8-14 ms och ska jag vara ärlig så är 15 graders lutning tillräcklig för att jag skall vara mer än nöjd. Tåg som hänger på mantåget hänger mer i vatten än innanför. El Capitan offrar sig, kränger på sig säkerhetslina och svär hela vägen fram till fören för att bärga dem innan de åker i havet för evigt.
Segling, kaffe och ljudbok får El Capitan att bli nöjd och glad.
Vi seglar i god fart innan vinden mojnar helt och vi får använda motorn de sista timmarna. Vid 21 -tiden glider vi in till Warnemünde och möts av, inte bara en utan två fullpackad gästhamnar utan att se skymten av någon ledig gästplats eller hafenmeister.
Vacker vy utanför Warnemünde.
Vi vet fortfarande inte riktigt vad vi skall förhålla oss till när det gäller karantänregler och vad detta innebär för vår del. Det sista vi vet är att Sverige hamnat på den ” positiva listan” när det gäller aktuell smittspridning som är avgörande för att öppna upp för resor till andra länder. Sverige har tagits bort från det tyska Robert-Koch-Institutets lista över riskområden.
En annan angelägen fråga har vi inför våra gratispassagerare ombord, 1000 -tals små flugor som kommer flygande från f-n vet var, stannar ett par timmar för att sedan försvinna lika snabbt igen….. och återkommer igen??
Nåväl, vi får helt enkelt undersöka både det ena och det andra tänker en ganska mör besättning innan vi ankrar upp i en innerbassäng på väg till Rostock på 2.10 meters djup. Vi somnar så fort vi lägger huvudet på kudden.
Ankarlarmet är på, vis av tidigare erfarenheter.
