Barbaria
Fifty shades of beige.
6-11 juli 2021 Manoel Island Yacht Marina Valletta
Vår vistelse i den maltesiska arkipelagen börjar lida mot sitt slut och vi har verkligen maxat vår upplevelse på alla sätt.
Vi har seglat runt samtliga maltesiska öarna. Ankrat upp i Dwejra Bay, en fantastisk fin naturhamn på södra Gozo och St Pauls pool på Maltas västra sida.
Från Blue Lagoon, paradisbukten på den lilla ön Comino, kommer vi att minnas de fantastiska baden, larmet från alla hundratals människor som kommer med turistbåtarna och stillheten som lägger sig framåt kvällen när vi blev själva i bukten.
Long time No see!
Helgen avslutades med sightseeing i vackra Valetta som blev en del av UNESCO världsarvlista 1980 och en god middag på en libanesisk restaurang tillsammans med sonen och hans förtjusande flickvän.
Entrén till Grand Harbour Malta
Triton Fountain
I grevens tid
Från och med onsdag tar öriket Malta inte emot ovaccinerade turister på grund av ett virusutbrott bland ungdomar på språkresa. Ovaccinerade innevånare på Malta förbjuds också att lämna landet utan tillstånd från myndigheterna och då skall det föreligga synnerligen goda skäl.
Vi anlände verkligen till Malta i grevens tid! En vecka senare hade det alltså inte varit möjligt för oss att segla hit och besöka sonen eftersom vi inte är vaccinerade ännu.
Värre än hackspetten i Kalle Ankas äventyr i djungeln på julafton.
Blickar ut över Grand Harbour
Minstematros spatserar
Femtio nyanser av beige
Malta är hett, torrt och kargt. Hela arkipelagen är färgade i alla nyanser av beige. Det finns inga floder eller insjöar och färskvatten är en bristvara. Man samlar upp regnvatten i stora reservoarer. Det sägs att man importerat matjord till öarna för att kunna odla vin och spannmål. Det finns inga träd som ger en naturlig skugga och skyddar mot vindarna. De samhällen vi besökt förutom Valetta är nedslitna och tyvärr också många gånger illaluktande. Soporna samlas på trånga trottoarer och hämtas på bestämda dagar och på Gozo hämtas soporna bara om de ligger i svarta sopsäckar?!
Beige
Vackra dörrar i andra färger än beige
Priserna är relativt höga på restaurangerna och mataffärer. Byråkratin i landet är inte smidig för att säga det milt. El Capitan fick maila alla nödvändiga dokument till inte mindre än 8 olika mailadresser och skicka en påminnelse innan vi fick ett godkännande att kunna angöra en hamn.
Hamnpriserna ligger från €70 och uppåt och ändå har Malta och dess systrar Comina och Gozo absolut sin säregna charm med influenser av många olika kulturer.
Det bästa med de maltesiska öarna är definitivt segelvattnet. Runt öarna finns det otaliga bukter och vikar där man ankrar upp på sandbotten och i lä för vindarna. Det azurfärgade och kristallklara vattnet bjuder på fantastiska bad och snorkling. De lodräta kalkstensklippor som stupar rakt ner i havet är en spektakulär syn.
Vi har också upptäckt Ubers motsvarighet på Malta och tro mig, att ladda ner appen Bolt är rena rama himmelriket. Man knappar in sin destination och vart man vill åka och inom 2 minuter kommer en fräsch bil med påslagen luftkonditionering och kör dit man önskar för en helt rimlig peng. Bolt besparade hela besättningen både solsting och härdsmälta!
I Sliema tipsade sonen om den lilla svenska butiken ”Little Sweden” och här får vi äntligen tag i lingonsylt, ostbågar, kaviar och inlagd löksill!Ibland blir jag förvånad över min egen patriotism och jag betalar gladeligen minst det dubbla priset mot hemma i Svedala.
Så typiskt svensk!
Sist men inte minst så har vi bara träffat vänliga, intresserade och tillmötesgående malteser och som grädde på moset bor det en synnerligen trevlig ung man här.
Väderprognosen lovar gynnsamma vindar mot Sicilien och i morgon kastar vi loss men vi säger inte farväl till Malta utan på återseende.
Minstematros föreslog att både El Capitan och Skarpöga skulle lämnas in här en stund😜
