Barbaria
This is a warning message!
10-13 juni – Gaios hamn – Paxos, Grekland.
Plötsligt hörs ett nytt och helt okänt signal från någon av våra tekniska prylar ombord. Oljudet får oss att hoppa högt och se frågande på varandra.
– Är det ett kärnkraftverk som havererat eller har Turkiet förklarat krig mot Grekland för att få tillbaka öarna som presidenten ser som sina eller vad i helsike är det frågan om??
El Capitan och Skarpöga har fått varsitt nödmeddelande på sina telefon från de grekiska myndigheterna som varnar för starka vindar och skyfall inom 24 timmar inom området runt Petriti.
Varning från Grekiska myndigheter.
Vi har noterat ökad vid och risk för åska i våra olika väderprogram och således redan flyttat oss längre ner i bukten i hopp att vi kommer att klara oss undan det värsta. Förråden gällande proviant och vatten finns så att vi klarar oss många dagar på ankare om det skulle vara nödvändigt.
Vi är egentligen inte så förvånade, efter värmeböljor kan man räkna med en riktiga urladdningar med både hård vind, skyfall och ordentligt åskoväder. Vi minns fortfarande skräckupplevelsen utanför Siracusa Grand Harbour.
Natten till fredag är det stilla vatten och hela besättningen sover gott. Jag är uppe med tuppen för att jobba när det plötsligt börjar dra ihop sig.
Sheesh!!
Svarta moln jagar över himlen och man hör hur vinden börjar tjuta och nu går det snabbt! Hela besättningen är plötsligt klarvakna och alerta och från en minut till en annan har vi en nordvästlig vind som snabbt accelererar från 13ms, 18 ms, 22 ms och plötsligt har vi starka stormbyar på 26 ms från motsatt vindriktning än vad vi ankrat upp för och räknat med.
Vi ligger uppankrade ca 200 meter från land och vinden blåser åt helt fel håll! Vi vet sedan tidigare erfarenhet hur snabbt det kan gå om ankarfästet släpper och det vill vi absolut inte! Vi ombord skäms fortfarande över vår fadäs utanför Mem på Sveriges östkust.
El Capitan springer upp i cockpiten och startar motorn. Mitt jobb blir att hålla koll på att ankaret håller oss inom vår radie och minstematrosen sjösäkrar för glatta livet och stänger alla luckor för nu vräker regnet ner.
Det dånar av blixtrar och åskknallar och himlen öppnar sig för massiva regnmängder och hagel?! Vinden tjuter och piskar upp gropig och obehaglig sjö och vi ombord håller andan…..
Efter 30 minuter inferno stillnar plötsligt vinden och det börja ljusna i fjärran. Regnet övergår till ett stilla strilande och åskvädret har dragit vidare. Ombord drar vi en suck av lättnad. Båt, ankare och besättning har skött sig bra även denna gång!
Minstematrosen upptäcker att toalettgolvet flyter av regnvatten och det är bara att ta fram skurtrasor och svampar. Båten och alla saltavlagringarna i rep och fall har fått sig en ordentlig omgång med färskvatten vilket var välbehövligt.
Dagen efter är det blå himmel med strålande sol och fina medvindar till nästa distans, Lakka på ön Paxos. Efter tre timmars fin segling anlöper vi en fantastisk naturhamn med kristallklart och grönskimrande vatten men vi anar tidigt att detta är en turistmagnet och att det kommer bli fullt av båtar under dagen.
Lakka på Paxos
Det lilla grekiska samhället där det bor ca 160 åretruntboende är vacker och grekiskt charmig. Man har lyckats med att få plats med mycket på liten yta.
Behind barbed wire.
Längs strandpromenad kryllar det av barer, restauranger och små tavernor. Tydliga skyltar visar vart man kan slänga sina sopor och ca 200 meter från kajen ligger en trång matvarubutik men med relativt gott utval av varor men fruktansvärt dyrt!
För ett halvkilo köttfärs betalar vi över åtta Euro och det är värre än hutlöst dyra Norge!
El Capitan blir så sur över priserna att han nästan får andnöd. Nåväl, vi behöver ha middagar på bordet så det är bara att ta upp plånboken och försöka inte se alltför bister ut.
Båtar ankommer under hela dagen och från lunchtid fram till sen eftermiddag är det klokt att vara ombord för att försvara och bevaka sitt eget ankare och fascinerat se på spektaklet när alltför många båtar skall samsas på liten yta.
Efter dagar av stillasittande ombord och ständiga rullande från dyningar behöver framförallt Skarpöga röra på påkarna.
Men man ska vara försiktig vad man önskar sig för El Capitan har hittar en naturstig som tar oss till en öde strand utanför turiststråken och Skarpöga får verkligen bekänna färg när promenaden genom höga berg och djupa dalar. Kanske skall önska sig lite mindre nästa gång.
Lång och varmt promenad men vacker avslutning.
I egna tankar….
Stenkonst
I morgon seglar vi vidare till huvudhamnen Gaios på Paxos.
