Barbaria
Vintervilan.
9 – 26 augusti 2022 Stadskajen i Preveza.
Gossarna är tillbaka i båten och besättningen är nu komplett. Båten är hel igen och min status som gräsänka är över. Visst kan man uppskatta utrymmet när man är ensam ombord, men inte för länge.
Våra löst hållna planer har försenats åtskilliga veckor då livet för oss ombord har bjudit på glädje, men också av sorg.
Den ursprungliga tanken med vårt liv ombord har hela tiden varit att inte låsa fast sig vid förutbestämda planer utan låta både livet, väder och vind avgöra kurs, distans och destination.
Tiden innan vi gav oss i väg och under de de år vi varit ute så har vi alltid fått höra att man måste bestämma sig för vinterhamn VÄLDIGT tidigt på säsongen, helst innan man lättar ankare från den senaste vinterhamnen.
Likt tokar har vi envist seglat runt utan att ha ett vinterkontrakt i handen, så även denna säsong.
Man ser ofta ett undrade ansiktsuttryck när vi berättar att vi inte har riktigt koll på vart vi skall tillbringa vintermånaderna och en viss skepsis har noteras när de hör vår motto i livet.
”Det ordnar sig”
Under den senaste veckan har vi skickat mail till fyra olika mariner från det Ioniska havet i nord till Kreta i söder. Vi har efterfrågat vinterhamn från november till slutet av mars och tre har redan svarat att vi är hjärtligt välkomna.
Men innan vi lägger oss till bryggan igen så har vi en hel del vi vill uppleva och se. Dessutom ska vi få väldigt välkommet besök både dotter och son med respektive kärlekar och lilla barnbarnet Charlie Viking.
Vårt nya hamnkontor (det utan kors)
