Anode i ferskvann?

[Baatmannen]

Holder på å gjøre båten min (som jeg kjøpte i fjor) klar for tur om dagen.

Jeg rydder litt her og der og nederst i et skott fant jeg en sinkanode.

Mitt (muligens litt dumme) spørsmål som dukker opp da er: Man trenger vel ikke anode i ferskvann?

[Tintin]

I ferskvann bør man vel bruke anoder av aluminium i stedet.

[SF]

Aluminium blir brukt i brakkvann og til saltvann. Mercruicer bruker blant annet det også i saltvann. Til ferskvann er det vell magnesium som teller.

[Baatmannen]

Så dere mener at det skal brukes anoder også i ferskvann?

Kan ikke huske å sett noen anode på min båt. Båten min har gått i ferskvann siden 1984.

Redigert 25.Mai.2007 av Baatmannen (see edit history)

[Hulda]

Så dere mener at det skal brukes anoder også i ferskvann?

Kan ikke huske å sett noen anode på min båt. Båten min har gått i ferskvann siden 1984.

 

I ferskvann er det så vidt jeg husker magnesium som gjelder. Jeg vil heller si at det kan brukes, heller enn at det skal brukes. Dropp hele problematikken. Har det tutlet og gått i mer en 20 år, så går det sikkert noen år til. Om du setter inn en anode nå, så lager du uansett ikke en kylling ut av ei gammel høne. Forøvrig 'no disrespect' som man sier på nynorsk.

[jørn]

Løfter denne tråden igjen. Jeg har alltid bruk sinkanoder, men synes de ofrer seg særdeles lite. Jeg finner ikke noe rust noen sted, hverken på flaps, baugpropell eller stevnelager. 

Jeg har båtplass i Glomma, men alle turer går i saltvann (og tildels brakkvann). Hva er riktig da? Alu eller sink?

[Hulda]

Alu.

[steyr t]

Man bør være forsiktig med bruk av magnesiumanoder , da bør vannet være spesielt rent,dvs ikke så elektrisk ledende.  i normale innsjøer så er det gjerne litt innsig fra landbruk og lignende , og da annbefaler Mercury at de vanlige aluminiums anodene benyttes.

 

[Hulda]

Blir ikke dette litt feil? Hvor mange er det som har kompetanse til å vurdere vanns evne til ionetransport? 

[steyr t]

Jeg gjentar noe jeg lærte på et korosjonskurs en gang, og da ble det sagt at magnesium egnet seg best i klare fjellvann, mens aluminium var det trygge valget .     magnesium gir vel ca 1,7 v målt mot en referanse elektrode, og det kan lett bli mye dersom vannet ikke er veldig rent.  

 

[Hulda]

Ser feilen. I helt rent vann skjer ingen ionetransport, ingen anode vil virke, ingen korrosjon vil skje. Det er mange usikkerheter. Man er eks. vant til at sink alltid ofrer seg mot jern. Sannhet med modifikasjoner. Reaksjonen snur ved ca. 80 grader C. I vanlig sjøvann funker sink utmerket, men passiveres i ferskvann. Har potensiale ca. -0,76 V mot SHE v/20 grader C. Tilsvarende gir alu. ca. -1,66 V, passiverer ikke i ferskvann. Har egentlig for lav drivende spenning i ferskvann. Magnesium gir tilsvarende -2,37 V, man entrer inn i skadlige overspenninger ved høy ionetransport (eks sjøvann). Det er realitetene. Sett i samme bildet gir jern en elektrodereaksjon på -0,44 V. Ferskvann skal være nokså møkkete før man kan anbefale alu. I Mjøsa anbefalte man en gang i tiden magnesium. Vet ikke hvordan det er i dag.

 

Glemte: SHE = Standard Hydrogen Elektrode.

Redigert 11.Mars.2018 av Hulda (see edit history)

[Ida Marie III]

Jeg importerte en del bruktbåter fra USA for en del år siden..

Kom de fra Lakene (ferskvann) hadde de alltid Magnesium anode...

 

[Ingper]

Jag gjorde ett zinkanodtest för tidningen Praktiskt Båtägande för ett antal år sedan. Testet gjordes främst i saltvatten, men även sötvatten och jämförelse med magnesium gjordes. Lite var det för att kontrollera om myten att "billiga" zinkanoder var sämre (som anoder) än dyrare.

 

Slutsatsen var att i princip alla testade zinkanoder offrade sig ungefär lika bra i saltvatten. Skillnaden var främst istället saker som skruvarnas material och passformen. Några hade rostfria skruvar (=onödigt), några hade svartoxiderade skruvar (isolerande, hur tänkte man här ?). Bäst för pengen var faktiskt....Biltema. En av de dyraste av fint märke hade däremot både sämst passform och isolerande skruvar. De bytte dock leverantör efter att testet publicerats.

 

I sötvatten fick jag problem att överhuvudtaget få igång någon galvanisk korrosion, eftersom ledningsförmågan är så otroligt mycket sämre jämfört med saltvatten. Det är nog huvudorsaken till att anoderna inte äts upp i sötvatten. Det är alltså inte så att anoderna inte fungerar, gäller även zinkanoder.

Främsta skälet till att använda annat än zink i sötvatten kan snarast vara att zinken får en vitaktig beläggning efter lång tid i sötvatten, som delvis isolerar den. Det drabbades t ex inte magnesium av.

 

Men som sagt, om allt är ok i båten så är korrosionen väldigt liten i sötvatten, och anoderna äts mycket långsamt. Och som nämnts ovan - i vissa fall kan man diskutera om de ens behövs.

Vid något elektriskt fel med forcerad ström blir det istället elektrolytisk korrision, och då får anoden börja jobba. Men det gör en zinkanod nästan lika bra som en magnesium i sötvatten också - så länge den alltså är hyfsat ren. (För att få fart på någon korrosion överhuvudtaget i sötvattentestet var jag själv tvungen att skapa elektrolytisk korrosion genom att just forcera ström genom dem).

 

Min slutsats är att använda de anoder - zink/magnesium/aluminiumlegering - som finns tillgängliga även för sötvatten. Korrosionsrisken är så otroligt mycket mindre och skillnaden i funktion väldigt liten. Men använder man zink så borsta den ren lite då och då.

 

(Kör f.ö. själv min båt i sötvatten sedan 15 år och med zinkanoder utan problem)

Redigert 12.Mars.2018 av Ingper (see edit history)