Vekt på kjetting , hva er anbefalt størrelse på vinsj ?

[Enzo]

Om jeg skulle vurdere å montere ankervinsj bak på båten så kan jeg tenke meg at 6-8mm kjetting burde rekke i massevis til et 15kilos Bruce anker på min HR34. Finnes det noe sted der man finner ut vekten på kjetting , la oss si 50meter 8mm kjetting , hva vil det veie ?

 

en 800W vinsj har trekkraft på 350kilo leser jeg i en brosjyre , kan man da regne slik at om man utstyrer båten med 350kilo kjetting+anker så vil denne vinsjen rekke ?

 

Går jeg over fra tau med daumann til kjetting hele veien så kan jeg kanskje også gå ned fra 15 til 10kilos bruce også ?

Redigert 3.August.2008 av Enzo (see edit history)

[Sydvesten]

50m 8mm "galvet" kjetting DIN766 veier rundt 80kg 1,35kg/m som gir 67,5 kg.... og det du foreslår er nok i massevis til HR din... men jeg hadde ikke spart på effekten... kjøp så høy effekt du har råd til... Selv hadde jeg 17kg Bruce kopi, 50m 8mm kjetting og 1200W Anchorlift, og det var vel akkurat det burde ha på min drøye 8 tonn båt.. Er klar over at enkelte klarer seg med mindre, men jeg tror det beror på at de ikke har erfart større vinsjer.... Man klarer seg også uten vinsj om det er alternativet Redigert 3.August.2008 av Sydvesten (see edit history)

[baatsman]

Akter har vi den store Ankerwinch med 6.5 mm kjetting og 15 kg bruce-kopi. Synes det selv virker lite, men ennå ikke mistet festet. Har derfor ikke gjordt noe.

 

Men sjekk ut syrefast, ser at nå legger den galvaniserte seg i høyden.

[lippert]

Går jeg over fra tau med daumann til kjetting hele veien så kan jeg kanskje også gå ned fra 15 til 10kilos bruce også ?

Jeg har lest noen tester hvor vekten på ankeret har lite å si for hvor gått de holder. Det dreier seg mer om utformingen og størrelsen. Et 15kilos bruce har større "gripeflater" enn et på 10kg.

 

http://www.holmsbuprammen.no/ankertest/AnkertestMBM.pdf

[Enzo]

En slik vinsj som i den pakken over , er dette mulig å kjøpe fra utlandet til en lavere pris ? er det noen som har tips om hvor.

 

Vil ha en vinsj for innvendig montering bak på båten

[Sydvesten]

Jeg gjorde er forsøk på å kjøpe anchorlift fra Marine Megastore i England, men de var sluttet å føre dette ble jeg fortalt... Billig var de i allefall

 

Du kan jo ta en titt og nå er jo pundet bare litt over tikroningen...

 

Marine Megastore

[roaldbj]

Hei Enzo.

Det er mulig du kan spare noen kroner på å importere fra utlandet (USA). Mitt konservative råd er å handle i Norge av hensyn til garantiforholdene og hurtig bistand. Det er sikkert mange nettleveranører som fungerer utmerket. Min erfaring er utelukkende knyttet til Seatronic i Moss. Jeg har handlet fra Seatronic i minst 10 år. Jeg har aldri blitt misfornøyd, tvert om er jeg overrasket over all den support jeg får, også utenom vanlig åpningstid. Anbefaler å sjekke vekt og lengder på kjetting hos Seatronic. Jeg har 50 m 10 mm forran og 50 m 8 mm akter.

[Enzo]

Jeg er fast kunde selv på seatronic men når investeringen er 12-15000.- så tenkte jeg bare å sjekke om det kanskje finnes billigere løsning , kanskje jeg får så mye til overs at det blir nok til et instrument som jeg også har lyst på.

 

Har lyst på så mye til denne båten , radar kunne jeg også tenkt meg men det får bli senere på høsten om det blir

[Enzo]

Sydvesten.

Takk for linken , ser at den vinsjen av samme slag som i pakken over blir å koste innpå 9000.- derfra og da må jeg i tillegg ha alt dette utstyret rundt så da blir diffen så liten at det neppe er interessant.

[Krimart]

Det finnes jo tabeller for slikt, jeg har ikke noe lett tilgjengelig. Jeg tror jeg ville velge 15 kg anker og 8 mm kjetting. Generelt sett er jo tyngre jo bedre. Selv har jeg 25 kg. Delta-anker og 50 m. 10mm. kjetting som hovedanker for en båt på ca 10 tonn.

[AlfArie]

På side 93 i Seatronic katalogen er det en tabell på vekt ved 50 m på de vanligste dim. og Bruce ankervekt.

 

 

http://www.seatronic.no/pdf_docs/2008/sea_08_74-105.pdf

Redigert 8.August.2008 av AlfArie (see edit history)

[Enzo]

Jeg har bare tau slik jeg hadde på forrige båt av samme størrelse (34) og seilte 2,5sesong med 10kilo bruce ,tau og daumann på forrige og hadde null problemer selv om vi lå et par ggr med 14-15sek.m inn fra siden med ankeret ut bak.

Nå har jeg 15kilo og tenkte egentlig på om jeg hvis jeg skaffer løsning med kjetting kanskje faktisk kunne gå ned på størrelsen.

Kanskje 10kilo med kjetting er bedre enn 15kilo med tau/daumann

 

Har også vurdert å kjøpte et annet anker enn bruce , har lest noen tester i det siste og det ankeret kommer ikke akkurat veldig godt ut av de , danforth og rockna blant annet gjør det mye bedre så det er ikke umulig jeg tester noe slikt i denne løsningen.

 

Synspunkter rundt det ?

Redigert 8.August.2008 av Enzo (see edit history)

[avmønstret5]

Er enig med din vurdering av kjetting/anker for hekk. Poenget er at en velger rimelig trygge områder og værforhold når en anker med baug mot land og anker bak, noe annet vil være å ta unødige sjanser uavhengig av ankergods. Når det gjelder hovedanker for din båt (6-7t?) vil vel 8mm være rikelig og 15 til 20 kg anker. Jeg vil vel ha valget et av de nye plogankertyper som Spade og hva de nå heter. Jeg har selv et Rocna som jeg er vel fornøyd med.

[Enzo]

Jeg har CQR forut og har hatt bruce bak på alle mine båter men jeg vurderer å kanskje teste et sånt rockna anker , er det noen forhandlere i Norge som har det ?

[avmønstret5]

Jeg kjøpte det for ca 1 1/2 år siden, da var det ingen forhandlere her. Det er produsert på New Zealand og da var europeisk forhandler Rosch Marine i Nederland. http://www.roschmarine.nl

Andre nye anker har sikket også bra egenskaper for å sette seg i hard bunn og gress, f.eks Delta og Spade, men noen har en form som kan være litt plundret i forhold til rulla på forstaget dersom den sitter lavt. Men jeg har aldri dregget med Rocnaankret selv under nokså dårlige forhold og er godt fornøyd med det.

Pris 2007 m/ frakt fra Nl. E 486,- (20kg)

Redigert 8.August.2008 av pettersand (see edit history)

[Krimart]

Jeg har CQR forut og har hatt bruce bak på alle mine båter men jeg vurderer å kanskje teste et sånt rockna anker , er det noen forhandlere i Norge som har det ?

 

Mange lovpriser CQR, selv har jeg ikke så mye positivt å si, av egen erfaring. Men det er selvsagt avhengig av forholdene. Ser At ankeret du nevner minner mye om det tysle "Bügel" anker : http://www.svb.de/ankern+anlegen+tauwerk/a...l+verzinkt.html eller rustfritt: http://www.svb.de/ankern+anlegen+tauwerk/a...+edelstahl.html

 

Selv fortrekker jeg som sagt Delta.

[roaldbj]

Jeg vil følge denne tråden med stor interesse. Sammen med Bitteliten søker vi nå etter gode ankre - så alle innspill vil leses nøye.

[Enzo]

Har nå fått lest noen tester og ser at det går igjen at ankrene vi her i Norge liker å bruke som Bruce og CQR ikke akkurat kommer ut i den øvre enden av skalaen.

Har vi spesielle bunnforhold i skagerakktriangelet og derfor er fornøyd , vet vi ikke bedre og tror vi har det beste eller er ikke testene til å stole på ?

[roaldbj]

Det kompliserte er vel at vi har svært forskjellige bunnforhold i Skagerak og Kattegat. Vi kan verken satse på sandankre eller fjellankre. Jeg har nå under vurdering å bruke et "mudderanker" som forkattingsanker og et kraftigere anker som hovedanker. Men jeg følger denne tråden nøye.

[Sydvesten]

Her har du en meget bra vinsj som egner seg meget godt for innvendig montering, braketten koster noen hundrelapper, kjetting og anker har de på Seatroninc. Denne har hurtigutkjøring med 35 m/min... og med fjernkotroll så kjører den ut i 40 sek. i en jafs..

[Smurph]

Til hekkanker, hvor baugen er festet til land og man dermed får kraften i kun en retning, så ville jeg valgt et Fortress. Jeg har et selv, og er meget godt fornøyd med det. Når det får feste så sitter det som i fjell, og er spesielt bra på løs bunn som vi har mye av i våre beskyttede havner. For oss som ikke har vinsj så er det jo heller ikke noen ulempe at det har svært lav vekt.

 

Fortress er et mindre egnet anker for å ligge på svai, til dette bruket har jeg nå skaffet meg en Rocna. Posten klarte imidlertid å rote såpass mye med leveringen at det først ankom etter at jeg hadde reist på ferie , så jeg har ikke noe særlig erfaring med dette ankeret ennå.

Redigert 13.August.2008 av storMy_Fana (see edit history)

[Enzo]

Ja fortress ankere ser ut til å gjøre det veldig godt i tester men der har jeg sett at kopier gjør det elendig mot originalen som et kjempeanker så der tror jeg det er viktig å få en original

[Enzo]

Noen som har lest denne ?

 

Svenska Kryssarklubben

Västkustkretsen, Tekniska kommittén

 

Behövlig ankringskraft

Rapportdatum1990-05-16

 

 

Utförda undersökningar

Västkustkretsens Tekniska Kommitté har under en följd av år genomfört och rapporterat ankarprov. Nu har en ny serie mätningar genomförts. Mätningarna har gjorts på såväl gamla välkända ankartyper som på olika nykonstruktioner. Resultatet finns redovisat i en rapport daterad februari 1989. Den kan beställas från SXK-Vk kansli. I rapporten redovisas bl.a. vilka hållkrafter man kan uppnå med olika ankartyper på olika bottnar.

 

För att komplettera ankarproven har kommittén genom att mäta verkliga ankringskrafter under olika väderförhållanden undersökt vilka krav måste man ställa på ett ankare för att man skall ligga tryggt förankrad. Mätningarna redovisas nedan.

 

Båtar vid provningen

Vid proven använde vi en Winga 29, som är fenkölad, 8,8 m lång och som väger ca 3,2 ton.

Prov gjordes dessutom med en Najad 34 med längd 10,3 m, vikt 5,6 ton.

 

Ankringsriktningar och vindar

I olika vindstyrkor ankrades båtarna dels med stäven, dels med aktern och dels med sidan (endast Winga 29) mot vinden och sjön. Vi valde öppna ankringsplatser med ungefär en sjömil till närmaste lovartsland, d.v.s. knappast en ankrings- plats man normalt väljer. Med vår mätanordning mätte vi under en 10-minutersperiod kraften i ankarlinan.

 

Någon kanske frågar sig varför vi mätte med sidan mot vinden, det är ju knappast något vanligt ankringssätt. Skälet är att vi ville få ett underlag för bedömning av vilka krafter ankare utsätts för vid förtöjning med fören i land och ankare i aktern, det vanligaste förtöjningssättet här på västkusten.

 

Våra mätvärden visar att det ur påkänningssynpunkt inte är någon större skillnad mellan att ankra med fören respektive aktern mot vinden. Med fören mot vinden vakar dock båten bättre och man slipper få sjöar in i sittbrunnen, vilket hände flera gånger med Winga 29:an när vi i 14-17 m/s låg med aktern mot vinden. Våghöjden var då 40-50 cm.

 

Att de högsta påkänningarna uppmättes med sidan mot vinden är givetvis inte oväntat. Belastningen på ankarlinan var dock jämnare jämfört med ankring från fören. i vilket fall vertikalrörelserna på grund av vågorna kan bli stora med kraftiga ryck i linan som följd. Det är sjöhävningsrycken som bestämmer påkänningarna, har man sjölä blir belastningen avsevärt lägre.

 

Vi mätte dragkrafter i ankarlinan i vindstyrkor från 6-7 m/s upp till 14-16 m/s. Ankring i 14-16 m/s är något som man normalt undviker bl.a. därför att en övernattning under sådana förhållanden innebär en i dubbel bemärkelse orolig natt. Dessa vindstyrkor kan därför sägas ge en övre gräns för de krav på hållkraft man normalt kan ställa.

 

Mätta krafter med Winga 29

Med Winga 29:an blev vid vindhastigheten 12-14 m/s och våghöjden 40-50 cm, de maximala krafterna 1130 N (N=kraftenheten newton som i äldre mätenheter motsvarar ca 0,1 kilopond eller 0,1 kilgramkraft) vid ankring i fören, 1350 N vid ankring i aktern och 1550 N vid ankring med sidan mot vinden. Under akterankringen var vinden i byarna stundtals uppe i 17 m/s.

 

Med stöd av praktiska prov med Winga 29:an har vi kunnat konstatera att dragkraften i ankarlinan vid förlig landförtöjning kan uppgå till värden av samma storleksordning som vi mätt vid sidankring. Detta innebär att vid 12-14 m/s blir kravet på hållkraft runt 1500 N.

 

Mätta krafter med Najad 34

Vid proven med Najad 34:an blåste det 14-16 m/s (våghöjd 50-70 cm) och det var svårt för ankaret att behålla greppet. Det rycktes loss flera gånger. Vi gjorde därför endast för- och akterankringar. De uppmätta värdena var 2060 N respektive 1880 N. Att påkänningarna blev högre vid förankring än vid akterankring kan till en del förklaras av att våghöjden var högre då.

 

Hur kontrollera hållkraften

En fråga kan man ställa sig är hur man skall kontrollera hållkraften då man har ankrat. Eftersom normalstarka besättningsmedlemmar knappast orkar dra mer än ca 600 N, kan man säga att om man med handkraft kan dra loss ankaret så har man definitivt inte haft tillräckligt grepp för att klara lite besvärligare situationer.

 

Ett annat sätt att kontrollera hållkraften är att använda båtens motor.

 

Motorn i Winga 29 är en Volvo-Penta MD7A på 13 kW med segelbåtsdrev 110S. Drevet har en fast tvåbladig propeller. Fast förtöjda kunde vi vid backning komma upp i en dragkraft på 980 N och vid gång framåt 1440 N. Eftersom dessa krafter är av samma storleksordning som de hållkrafter man behöver, skulle man som krav på en god ankring för denna båt kunna säga att man inte skall kunna dra loss ankaret med motorhjälp. För mera motorstarka farkoster håller givetvis inte denna regel.

 

Påpekande

Ett viktigt påpekande är att man givetvis måste välja ett ankare som kan ge den hållkraft som behövs. Det finns bottnar som ger så dåliga hållvärden att ingen ankartyp ger erforderliga hållkrafter. Som framgår av våra mätningar behöver segelbåtar mellan 8 och10 m ankare som klarar minst 1500-2000 N. För att göra rätt val ger den i inledningen nämnda ankarrapporten en god vägledning.

 

De aktiva

De som bidrog till denna rapport var Ingvar Hagh, Bertil Magnusson, Sture Ahlström, Ernst Blixt, Allan Glembring, Johan Helsing, Jan Alander och Niclas Londrén och provningledaren Göran Cederholm.

[Enzo]

Ankring och förtöjning

94093001/ Lars-Olof Norlin

Stumt är dumt

Båtägarens bästa utväg för att minska påfrestningarna på båt, beslag, förtöjnings- och ankringsdon är att mjuka upp förbindelserna med omvärlden. Den vanliga hammaren, som utan fjädring träffar det tunga städet, ger en kraft motsvarande tre tusen kilos vikt, fångad eftergivligt i vänsterhanden bara tre kilo. Halva bromssträckan fördubblar kraften, dubbla bromssträckan halverar den.

Givetvis gäller också att ju tyngre båt, ju större krafter. Långfärds-/medelhavsseglarens båt väger väl oftast tre ton eller mer. En mardröm är att - även vid låg fart - försöka hejda båten med hand- eller fotkraft på en kort sträcka mot en stenkaj. Vind, men i första hand svallvågor och sjögång, kan sätta också den förtöjda eller ankrade båten i sådan rörelse att uppträdande krafter kan bli stora . Ibland för stora.

Som båtkonstruktör får man tidigt lära sig, att man inte kan dimensionera båten eller dess delar och detaljer så, att de inte överbelastas och skadas vid helt oelastiska kontakter, även om krafterna i sig är måttliga. Man måste förlita sig på att båtens besättning ordnar med goda fendrar samt lämpligt lagda och dimensionerade förtöjningslinor respektive ankrar på rätt sätt.

Vad är då "god", "lämplig", "rätt"?

 

Fendrar

Numera används nästan undantagslöst luftfyllda plastfendrar. En fender med stor diameter har större fjädrande längd än en liten. Intryckningskraften är inte nämnvärt större och kan i varje fall anpassas till rätt värde för båten genom att öka eller minska lufttrycket i fendern.

Analysen leder till att man - för att få minst kraft mot båten - alltid ska ha så stora fendrar som är praktiskt möjligt. Storleken begränsas givetvis av båtens tillgängliga stuvutrymmen och den egna kassan. Erfarenheten visar att en cylindrisk fender, som hänger vertikalt i ena änden, skaver mindre på den egna och grannbåtens färg/gelcoat än en horisontellt placerad.

Kom ihåg att alltid hänga änden med luftnippeln neråt! Personskador har hänt sedan nippeln skjutits iväg som en champagnekork av det förhöjda inre trycket, när fenderten har blivit för högt belastad.

 

Förtöjningslinor

Ligger man längs kaj eller ponton är det bäst att lägga tre eller fyra förtöjningslinor som spring, d v s med linorna mera längs med båten än tvärs ut. Den ökade längden på linorna ger ökad utfjädring och minskade ryckkrafter, visserligen också minskad inåthållandekraft relativt kajen. Med gummifjädrar (som inte går av eller rostar och slår i botten som stålfjädrar) monterade på de tre/fyra springen, kan man välja en något grövre, och mera nötningstålig lina.

Ligger man tvärs kaj, kan två av de fjäderförsedda springen användas för en förtöjning i hanfot. Fäst även här linorna långt ifrån varandra, så blir ryckkrafterna mindre. Arrangemanget är ju vanligt för permanenta förtöjningar.

 

Lindimensioner

En utbredd uppfattning är att en grov förtöjningslina är en bra förtöjningslina. Men... För att få den önskade fjädringen får inte linorna vara för grova! Av ovanstående resonemang om erforderlig elasticitet framgår, att en klen lina ger många fördelar, större eftergivlighet vid viss kraft samt - förutom ett lägre pris - också mindre utrymmeskrav vid beläggning på pollare eller knap respektive vid undanstuvning. Linan bör dock vara minst 10 mm diameter, eljest skär den in i händerna.

En lindimension, som känns bra att hantera, är 12 eller 14 mm. En sådan lina kan kvejlas (skjutas upp) i handen upp till en längd av mer än 12 meter. Detta är för övrigt en bra längd för en förtöjningslina för normalstora båtar, säg upp till 13 m längd och 20 tons deplacement.

Vindkraften på en sådan båt, som ligger helt fritt med sidan mot vinden, uppgår vid stormstyrka till max 26.000 N (10N = ca 1kp).

Vid anblåsning från fören eller aktern blir kraften ca 13.000 N.

Hejdas vinden av en vågbrytare eller en annan båt minskas kraften avsevärt.

Brottlasten för syntetlinor är vid 10 mm diam ca 16.000 N

12 ca 23.000

14 ca 29.000

Töjningen är därvid ca 1/10 av längden, alltså en avsevärd eftergivlighet.

 

Skavningsrisken

En 10 mm lina kan alltså hålla fast även en stor båt, men bara med små smarginaler.

En så högt belastad lina får därför inte skava mot en kant. Töjningen, som alltså minskar ryckkrafterna men även ökar rörelserna över kanten, bidrar också till skavningsrisken. Väljer man en klen lina, kan man skarva den med en tjockare - eventuellt dubblerad - lina, där godset måste dras genom en halkip eller över en relingskant. Arrangemanget minskar också gnisslet från den belastade linan.

 

Ankring

Typen av ankare avgörs av de bottnar, vatten, stränder och hamnar som båtfärden planeras för. Ankring på svaj är väl kanske det normala för läsarna av Odyssé. Möjligheten att undvika oländiga bottnar är begränsad, varför kätting nog måste anses vara nödvändig även för mindre båtar. Ett alternativ för den som av skilda skäl föredrar ankarlina är att medföra ett reservankare om linan skulle skavas mot botten och ankaret gå förlorat. Linan har ju fördelen att den kan tas hem med en skotvinsch, och att ankaret därför kan fällas från aktern/sittbrunnen.

Ankarkättingen kräver ju någon form av klys eller rulle, en spelnock med kabelarieskiva för hemtagningen och helst en självstuvande, dränerad box för förvaringen. Normalt sker svajliggning med stäven mot vinden. Därför måste plats finnas över och under fördäck för ankringsutrustningen. I Medelhavshamnarna har nöjesbåtarna, även de små, förutsatts ligga med aktern mot kaj, men praxis lär vara på väg att ändras, därför att man vill undvika insyn i båten. Ett annat skäl är att det ömtåliga rodret respektive propellern kommer längre från stranden.

 

Akterankare

Är hamnen rimligt skyddad, följer man väl den svenska ankringsmetoden med ett mindre ankare i lina fällt från aktern. Är hamnförhållandena dåliga, önskar man nog använda sig av stävankaret med dess kätting även för förtöjning med stäven mot kajen. En bra metod är att fälla ankaret från stäven och sedan till kättingen kroka fast en lina dragen från aktern längs relingen . Båten vänds sedan genom att linan tas hem i aktern, medan man matar ut mera kätting från fören i en bukt under båten. Vid avgång blir manövern den omvända.

En fördel med den till kättingen krokade linan är att den har en egen elasticitet.

 

Eftergivlighet för kätting

Tvärtemot den bland båtfolk utbredda uppfattningen har en kätting mycket dålig eftergivlighet. Skillnaden i längd mellan den böjda kedjelinjen och den räta linjen mellan ankare och båt kan lätt beräknas.

En 6 mm diameters (0,75 kg/m, brottlast = 15.000 N), 16 meter lång kätting på 4 meters vattendjup har en "restfjädring" om:

48 cm vid 100 N belastning (3 tons båt i lugna viken),

3,4 cm vid 500 N (dito i hård bris) och slutligen

0,1 cm vid 3000 N (dito i storm)

Motsvarande för en 12 mm diameters (3,00 kg/m, brottlast = 60.000 N), 16 meter lång kätting på 4 meters vattendjup har en "restfjädring" om:

127 cm vid 100 N belastning (3 tons båt i lugna viken),

39 cm vid 500 N (dito i hård bris) och slutligen

1,5 cm vid 3000 N (dito i storm)

Den stora 20 tons båten har väl normalt en ankarkätting med 12 mm diameter. Liggande på svaj, ger båten redan vid 15 m/s vind en vindlast om minst 3.200 N. Restfjädringen alltså endast ca 1 cm redan vid kuling. Det är som att ligga förtöjd med en stum järnstång!

Mot ovanstående bakgrund är det ett för mig helt obegripligt arrangemang som börjar synas på vissa långfärdsbåtar. Nämligen att hänga ankaret respektive lägga ankarkättingen över en - långt utanför den starka stäven - endast med bultar fastsatt rörutbyggnad. Ofta sitter också ett stag därifrån upp till masttoppen. Ett häftigt ryck från den stumma kättingen, åsamkad exempelvis av att fören tryckts upp av en våg, riskerar att knäcka inte bara rören och bräcka bultinfästningarna utan också att ta med sig delar av masten. Under gång bidrar dessutom den långt framskjutna massan från ankare, kätting och rör till att stäven doppar djupare i vågorna, vilket ger mera vatten på däck och därtill bromsar båten.

Man bör alltså eftersträva att på något sätt få in ett elastiskt element mellan kättingens övre ände och båten. En möjlighet är att till kättingen ansluta en syntetlina med samma brottlast som kättingen, och sedan släppa ut säg 4 meter av linan (=lika med vattendjupet ) enligt exemplet ovan. Man får då en eftergivlighet om ca 40 cm och undgår därigenom ryck.

För 6 mm kätting räcker det med en 10 mm syntetlina, för 12 mm kätting en dubblerad 14 mm lina.

 

Det bästa läget för bogankare

Har man valt ett bogankare, som inte kan dras in i ett kättingklys, kan man antingen lyfta upp det mot relingen med hjälp av en kranbalk enligt gammal segelfartygsmodell, eller - enklare - ersätta klyset med en kättingrulle på relingen väl vid sidan av stäv och förstag. Att ankaret hänger lite osymmetriskt, respektive att kättingkraften kommer in vid sidan av mitten, saknar helt betydelse. Infästningen av kättingrullen kan givetvis integreras med däck och bordläggning på samma sätt, som man gör med kättingklyset.

I ett kommande nummer av Odyssé kan det vara av värde att studera och analysera, dels ankaret, dels kättingens/linans anslutning till båten. Vad som tillämpas idag och vad som möjligen kan förbättras, gärna i dialog med läsarna.

 

Med SXK-hälsningar Lars-Olof Norlin

[Krimart]

HEi Enzo, takk for det. Interesant lesning, men er ikke enig i alt. f.eks:

 

 

I Medelhavshamnarna har nöjesbåtarna, även de små, förutsatts ligga med aktern mot kaj, men praxis lär vara på väg att ändras, därför att man vill undvika insyn i båten. Ett annat skäl är att det ömtåliga rodret respektive propellern kommer längre från stranden.

 

Aktern inn er forsatt nesten helt enerådene. Fordeler; Lett å gå i land/om bord, det tyngste ankeret og ankervinsj i baugen, lette å komme seg ut når man skal dra, baugen ut mot hekkbølger mm., man kan sitte i cocpit med en drink og sigar og se på livet på land.

 

 

Akterankare

Är hamnen rimligt skyddad, följer man väl den svenska ankringsmetoden med ett mindre ankare i lina fällt från aktern. Är hamnförhållandena dåliga, önskar man nog använda sig av stävankaret med dess kätting även för förtöjning med stäven mot kajen. En bra metod är att fälla ankaret från stäven och sedan till kättingen kroka fast en lina dragen från aktern längs relingen . Båten vänds sedan genom att linan tas hem i aktern, medan man matar ut mera kätting från fören i en bukt under båten. Vid avgång blir manövern den omvända.

En fördel med den till kättingen krokade linan är att den har en egen elasticitet.

 

Lurer på om forfatteren noen gang har prøvd dette i en travel havn med en del vind på tvers. Hvis man heller vil ligge med baugen inn får man rigge et skikkerlig anker på hekken.

 

 

Eftergivlighet för kätting

 

Motsvarande för en 12 mm diameters (3,00 kg/m, brottlast = 60.000 N), 16 meter lång kätting på 4 meters vattendjup har en "restfjädring" om:

127 cm vid 100 N belastning (3 tons båt i lugna viken),

39 cm vid 500 N (dito i hård bris) och slutligen

1,5 cm vid 3000 N (dito i storm)

 

Ahem, 16 m. kjetting i storm?? Skulle jeg ankre i storm ville jeg ihverfall legge ut alt jeg har. Men at det kan lønne seg å skjøte på litt elastisk tau ved ankring i storm, DET er jeg enig i.