Maritime dikt

[Rolf]

Efter storm.

---

Natten og mørket er længst forbi,
vi har redet stormen over.
Havet dønner saa langt afsted
med skinnende, solblanke vover.

Og kaptein Hansen, han staar tilrors
i oljeklær og sydvest.
Han er blit en smule høitidelig stemt
af al denne pokkers blæst.

"Ja denne gang slap vi nu heldig fra
den helvedes spanske bugt,
men næste gang kan det sgu gaa tilbunds
til fiskene lige lukt."

"Det er jo forresten ei farligt med mig -
jeg er jo et gammelt skrog.
Men De har jo venner derhjemme, De,
og er baade lærd og klog."

"Aa pyt, den lærdom er saa som saa,
om den vil vi ikke snakke.
Og vennerne er nu saa middels, de,
for dem vil jeg helst mig betakke.

Men hør nu, Hansen, en rigtig ting,
nu skal vi da fanden mig gale
ei ligge her i sligt solskinsveir
og være sentimentale.

Giv nu kun rattet til styrmanden der,
og hold saa blot op med at sukke.
Og hent saa lidt hollandsk genever frem
af den paa den gule krukke.

Saa ville vi drikke en venskabsskaal
for nu og for alle dage
og ønske, at Hansen en aftenstund
maa komme til hjemmet tilbage.

Saa ville vi leve tilsammen der
i Deres rødmalte stue,
og smøge vor pibe hver eneste kvæld
i tøfler og røgelue.

Og saa skal De brygge en toddy varm
og lage de saftigste skrøner.
Og jeg skal rusle i haven om
og stelle med frugttrær og høner.

Og lunt skal vi sidde i stuen der
og drikke hinandens skaaler,
mens verden med alt dens forbandede vrøvl
ligger langt borte og skraaler."

 

Vilhelm Krag - Sange fra Syden (1893)

[Nils]

Båten vår fekk namn frå eit dikt av Olav H. Hauge:

 

Du var vinden

Eg er ein båt
utan vind.
Du var vinden.
Var det den leidi eg skulde?
Kven spør etter leidi
når ein har slik vind!

[Guest Thostr]

SEILAS
Av Gunnar Bull-Gundersen

Når du seiler på stille hav
seil så sakte
at din sjel
når i land før deg
og venter deg der
med nye lengsler.

[SY Invisible]

I en sånn tråd kommer man ikke utenom baladen om Bluebird av Hull:

For meg udødeliggjort av "Imperiet" selv om orginalen er av Evert Taube.

Balladen om briggen Blue Bird av Hull

Det var Blue Bird av Hull,
det var Blue Bird en brigg
som med sviktade stumpar stod på,
över soten i snöstorm med nerisad rigg
själva julafton sjuttiotvå.
"Surra svensken till rors, han kan dreja en spak."
ropa skepparn: "Allright boys, lös av!"
Och Karl Stranne från Smögen
blev surrad till rors
på Blue Bird som var dömd att bli vrak.

Han fick Hållö fyrs blänk,
fast av snöglopp och stänk,
han stod halvblind.
Han fick den i lov.
Och i lä där låg Smögen,
hans hem där hans mor
just fått brevet från Middelsborough.
"Nå vad säger du Karl? Går hon klar?" "Nej, kapten!
Vi får blossa för här är det slut.
Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä."
"Ut med ankarna, båtarna ut!"

Men hon red inte upp
och hon fick ett par brott
som tog båten dom hade gjort klart.
"Jag tror nog", sa Karl Stranne "Att far min gått ut
emot oss, jag litar på far!"
"Båt i lä! Båt i lä!" "Det är far, det är vi!
Det är far min från Smögen. Hallå!"
"Båt i lä!", sjöng han ut "Dom är här hoppa i,
alle man, vi blir bärgade då."

Det var Stranne den äldre.
En viking. En örn.
Tog sitt renade brännvin
ur vinskåpets hörn
till att bjuda dom skeppsbrutna på.
"Hur var namnet på skutan?"
han sporde, och slog
nio supar i spetsiga glas.
"Briggen Blue bird."
Det tionde glaset han tog
och han slog det mot golvet i kras.
"Sa ni Blue Bird, kapten? Briggen Blue Bird av Hull?
Gud i himlen, var är då min son?
Var är pojken, kapten, för vår frälsares skull?"
Det blev dödstyst ibland männen i vrån.

Gubben Stranne
tog sakta sydvästen utav
"Spara modern, kapten, denna kväll.
Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav.
Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll."
Och kaptenen steg opp
han var grå, han var tärd,
stormen tjöt, knappt man hörde hans ord
när han sa med självande röst till sin värd:
"Karl stod surrad och glömdes ombord."

 

• Evert Taube

[Fjordgubbe]

Litt maritimt her og, av olav H Hauge frå Ulvik:

Det er den draumen me ber på
at noko vedunderleg skal skje,
at det må skje,
at tidi skal opna seg,
at hjarta skal opna seg,
at dører skal opna seg,
at berget skal opna seg,
at kjeldor skal springa,
at draumen skal opna seg,
at me ei morgonstund skal glida inn
på ein våg me ikkje har visst um.