Jump to content
Barbaria

Barbaria på tur 2020

Recommended Posts

Bjørn Løvjomås   
Bjørn Løvjomås

En regnværsdag er bra. Jeg har fått lest hele denne tråden nå. Fantastisl spennende. Godt skrevet og flotte bilder. Gleder meg virkelig til å følge dere videre på tur. 

Godt å se at det går bra å være på tur tross pandemi

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria
Bitteliten skrev On 23.9.2020 at 10.22:

solskydd luker: Jeg har disse - de funker bra

https://shop.hallberg-rassy.com/contents/en-us/p1673.html

Takk for tips, de kunne skaffe samme typen her så de er nå på vei.

 

 

Bjørn Løvjomås skrev On 23.9.2020 at 13.30:

En regnværsdag er bra. Jeg har fått lest hele denne tråden nå. Fantastisl spennende. Godt skrevet og flotte bilder. Gleder meg virkelig til å følge dere videre på tur. 

Godt å se at det går bra å være på tur tross pandemi

Takk for følge @Bjørn Løvjomås godt at regnet kan brukes til noe. Her derimot så glimrer regnet med sitt fravær og vi har ingen unnskyldning til ikke å jobbe på båten. 
 

Det går bra å reise om du ikke er avhengig av sosialt samvær på alle kaféer, barer og båter du passerer på veien. Vi har pådratt oss noen fornærmede sjeler ved å påpeke at de bør holde mer avstand til oss, men det får bare være. 

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria

Need to have or nice to have, that’s the question!

24 september 2020. Brygga D på Port Napoleon.
 

När man bor i en båt på 40 fot på permanent basis och förhoppningsvis under lång tid framöver, så har man per automatik en begränsad yta. Detta innebär att vi alltid måste fundera både en, två eller fler gånger innan vi ska införskaffa något nytt. Spontanköp är således ett minne blott!

 

Vi ombord har några regler ombord som vi försöker använda vid inköp av nya prylar.

 

Den första frågan är om tingesten kan kategoriseras som antingen;

Need to have or nice to have? Måste vi göra inköpet eller är det en pryl som är käck att ha ombord?
 

Här är El Capitan och jag väldigt överens inom de allra flesta område men det det finns några områden där det råder en viss diskrepans med vad som nödvändigt eller inte.

 

Den andra frågan är, har nyanskaffningen fler än ett användningsområde?

Om tingesten har fler användningsområde än det uppenbara det så har den betydligt lättare att slinka igenom kassan och ner i båten, om inte, så påbörjas hårda förhandlingar och då behöver man goda argument, uthållighet och viss förhandlingsteknik.


Tredje frågan att ta ställning till är;

Form och storlek och var skall tingesten förvaras? Används den ofta eller mer sällan? Skall tingesten hänga eller ligga någonstans eller stuvas undan och i så fall var? 


Den sista regeln lyder enligt följande;

En sak in i båten, en annan sak ut ur båten!

 

Låt mig nu ge ett exempel hur dessa regler tillämpas ombord.

 

Skarpöga hade ett par utmärka joggingskor som hon promenerat med under många mil och som dessvärre gått sönder på insidan av hälen på skon av alla hennes steg. Det började bli allt besvärligare att gå eftersom Skarpöga fick skoskav på sin egen häl också till slut, trots silvertejpen i hälen på skon. 
 

Första frågan!

Behöver Skarpöga en ny joggingsko eller är det käckt med en ny joggingsko?

Need to have or nice to have? Här är El Capitan rörande överens, ja, jag behöver ett par nya skor!

 

Andra frågan!

Kan skon användas inom många användningsområde?

Absolut, både till vardags och fest! Slipper jag skavsår så dansar jag på båten och genom livet.

 

Tredje frågan!

Får den nya skon plats och vart skall den förvaras?

Japp, Jag har samma storlek som tidigare och vi stuvar undan skorna under trappen, under arbetsbänken och på räddningsflotten.


ebc91911-2ef0-4556-a2fc-f2917bfa5784.jpg

Nya skor under arbetsbänk och på räddningsflotten. De små joggingskorna med rosa skosnören är El Capitans.

 

Enligt den sista regeln, så kastades de gamla skorna ut ur båten i samma andetag som de nya kom på plats. 
 

Att köpa ett par nya skor var alltså en barnlek men, att få min Wonderbag in genom nedgångsluckan på båten krävde mer argument, envishet och förhandlingsförmåga! 


https://www.wonderbagworld.com/
 

Så hur passar då denna tingest in i ovanstående resonemang?

 

– Need to have or nice to have?

 

Nja- En wonderbag är kanske inte helt nödvändig men en väldigt smart tingest i en båt enligt Skarpöga. 
 

Flera användningsområde än det tänkta? frågade El Capitan.

-Den spar gas, minst 50% och därmed pengar. Allting en bra anledning för en snål svenska och en dito Norrman. 

-Den är alltså energisnål och klimatvänlig och att göra en ”Greta” kan inte skada. 

-Den är trygg och säker att använda när man lagar mat ombord i stället för öppen låga, speciellt under gång.

-Att man dessutom vid köp av en wonderbag, skänker en wonderbag till kvinnor i utvecklingsländer är en väldigt bra anledning, svarade jag.

Jo, men nu frågade jag efter om det fanns fler användningsområde mer än att det tydligen går att laga laga mat i denna tingest svarade El Capitan.

 

Och det är klart att det finns fler användningsområde och dessutom en helt självklar förvaringsplats!!

 

39b78090-855b-4b1a-aa46-ca658eb8c21a.jpg

Wonderbag

 

43fc8130-f11d-4591-9ddf-070d41db0a29.jpg

Wounderbags?
Självklart har Wonderbagen flera användningsområde och en naturlig plats i båten

 

Ni kanske undrar hur den sista och fjärde principen tillämpades?
 

En pryl in och en pryl ut!

När förhandlingen var klar och wonderbagen fick sin rättmätiga plats åkte en annan prydnadskudde och en kastrull ut ur båten.

 

PS: El Capitan påminner efter han läst igenom mitt inlägg att den första frågan måste vara

 

– Har vi råd med skiten!!! 

 

 

Edited by Barbaria

Share this post


Link to post
Share on other sites
Bjørn Løvjomås   
Bjørn Løvjomås

Spennende produkt,  det så ut som El Capitan var fornøyd med flerbruksfunksjonen. Det som er spennende nå er forbrukertesten av tiltenkt hovedbruksmåte🙂

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria
Bjørn Løvjomås skrev On 26.9.2020 at 8.56:

Spennende produkt,  det så ut som El Capitan var fornøyd med flerbruksfunksjonen. Det som er spennende nå er forbrukertesten av tiltenkt hovedbruksmåte🙂


Joda, vi har hatt denne saken en stund og den fungerer som tiltenkt, både som pute og som langtidskoker. Jeg var skeptisk lenge og trodde det bare var en dyr og rar sofapute, men den holder koken meget lenge og maten smaker fortreffelig. 

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria

Bryggeliv.
25-28 september 2020. Brygge D Port Napoleon, France.


Når vi ligger i en havn og har mye fritid så er det mange pussige betrakninger som kommer. Det kan selvsagt være varmen som spiller et spratt med oss Nordboere. I alle fall, på en ekstra varm dag undrer en svett Skarpøye, som koker middag nedunder, på hvordan alle de andre kvinnene i havnen kan se så svale ut, de er aldri svette og viser ingen tegn på at de har vært varme overhodet. De bare glir forbi i et bedagelig tempo, ingen sliter eller sleper på tunge overfylte handleposer, ingen store bager med skittentøy, ingen stinkende søppelposer som skal må kastes. Hvordan gjør de det?

 

img_2409.jpg

Verdens største GLOMEX i toppen på på masta? Hva i all verden er denne til?

 

Det lukter aldri mat her i havna, bortsett fra når Skarpøye kokkelerer, vi har derfor en teori om at de spiser alle måltidene på restauranten som er her. Men en dag, etter vi hadde kost oss med fylt fersk pasta, sopp, parmesan og lokal rødvin så luktet det stekt brød fra nabobåten. Jøss tenkte vi lager de mat? Så kom de ut med hver sin wienertoast antagelig stekt på en toast jern. Det er den eneste maten vi har sett blitt til i nabobåtene hittil. Etter en uke har vi fremdeles ikke listet ut hvordan de får i seg mat eller drikke uten å bringe noe til båten. Mulig det skjer i nattens mulm og mørke slik de vasker båtene i Tyskland?
 

a80d7fc9-a8be-4d4e-a3b1-321adfdcf369.jpg

Brann i båt er pyton. Mulig de forsøkte seg på matlaging?

 

d3637b7a-3660-4163-a247-0ce7c4446366.jpg

Her har det vært skikkelig varmt.

 

En annen (liten) ting som man kan forundres over er mangelen på tørkepapir ala Torky. Tørkepapir med sentermating forsvinner brått fra hyllene i Nord Frankrike og sørover. En ting er at Torky kanskje ikke har et salgsapparat her nede, men det burde vel finnes konkurrenter? Er behovet for Torky lignende tørkepapir ikke tilstede her i Frankrike, slikker de bare på fingrene om det søles? Om Torky mangler selgere på kontinentet så kan vi hjelpe til, det er bare å ringe.
 

Vi går nå på siste Torky rullen og vår dispenser som står så hendig til på kjøkkenet blir snart arbeidsledig. Som Skarpøye har nevnt så er det farlig for en dings å være arbeidsledig eller unyttig på Sothis for da kan du plutselig befinne deg i søppelkassa.

 

88398cf7-a4ae-4435-a5f9-c33a9ed5ce9d.jpg

Er Torkyholderen snart moden for søpla? Den har foreløpig en sekundæroppgave med å holde trefjæla på plass, kanskje den overlever litt til.

 

Vår trivsel ombord er totalt avhengig av at vi klarer å holde oss nogenlunde kjølige, det gjelder forøvrig også hvitvinen. For oss nordboere så bør solen og varmen absolutt ikke undervurderes, den kan f.eks. spolere en god hvitvin om man ikke passer på, eller gjøre Sangriaen slapp og lite frisk i smaken samt gjøre en styrmann uoppmerksom. 
 

I tillegg til en stor Bimini bør man ha en eller flere varme avvisende presenninger som man kan henge opp på strategiske steder. Vår bimini er liten og gir derfor lite skygge når man står ved roret. Har man antydning til lett hårvekst over tregrensen, slik onde tunger påstår at El Capitan har, så bør man vurdere en god tropelue eller kaptein caps.

 

Utvendig solbeskyttelse for luker i akryl bør man ha siden de krakelerer og koser seg fort i sola her. Vifter i alle rom man oppholder seg må man ha, særlig på kjøkken og soverom.
 

C68D9360-3EFF-450C-B779-9C0D0AE42F5D.jpeg.5a2d8703010095323acc9604cbca4031.jpeg

Vi har 2 silke i salongen, en i hver lugar og en mindre type i byssa.

 

Myggnetting på alle åpne luker må man ha, vi har også fått laget en egen myggluke til nedgangen.

 

424aa14d-8de8-4606-a33a-70f94888f870.jpg

Mygg ingen adgang!

 

Et godt kjøleskap må man ha og vår originale Bavaria 80 liters kjøleboks som såvidt fungerer i kalde Norge funker overhodet ikke her og det har blitt nedgradert til et lagringsrom for mat som ikke trenger kjøling. Kjøleboksen er erstattet av to mindre bærbare kjølebokser som er mye mer effektive. Dusj ute og inne for å skylle av salt svette er et must.

 

Det går mot vinter her nede også, men dagene er fremdeles varme og slår en Norsk sommer enn så lenge. En Cockpit kalesje ser ikke ut til å være vanlig blant seilbåter her, men vi tror dette blir fint å ha når vinteren kommer. Vi har allerede hatt vårt oppe et par ganger i regn, og nå under Mistralen som er en Nordvestlig vind som kan være kjølig. Når solen skinner, og det gjør den for det meste hittil, så det blir varmt godt under Cockpit kalesjen det skal bli artig å se utover vinteren.

 

c01d35fd-fdc4-4e38-8322-e83ab4cec3b0.jpg

Nye fendere er på plass og de er mye hvitere enn båten, enda. Hvite fendere er fint når de er nye, men solen vil nok passe på at fargen blir ganske lik båten etterhvert. Vi skulle ha blå fendere, men så fikk vi en god pris på hvite….jaja.

80725b6a-2111-420a-ade1-03d7398bbd0e.jpg

Sothis er hvit igjen!
Jolla henger på siden så hun ikke skal føle seg så liten :giggle:.

 

Genoaen er heist opp og jaggu fant vi to nye genoaskjøter i tauforrådet, det er tydeligvis noen som har handlet inn dyrt på forhånd. Vi ser nå at den mest økonomiske og enkleste måten å utstyre en langtursbåt på er å gjøre det her nede. Enda bedre er kanskje å kjøpe båten her og utstyre den på plass, om du ikke skal bo i den før du drar.

 

Vi får jo skryte litt av marinaen vi ligger på for det er en viss forskjell på servicenivå her og hjemme. Hjemme så har vi vært heldige om vi fikk hjelp i løpet av sommeren, her får du det du trenger gjerne dagen etter både rimeligere, og jeg vil si mer profesjonelt utført. Det finnes selvsagt mange bra hjemme også, men det er langt mellom de. Eller kanskje vi har vært heldige her i Port Napoleon? 
 

Fordelen her er at alt ligger i samme marina, her har du båtkran, båtvask, båtlagring, båtsalg, riggere, seilmaker, alt i rustfrie arbeider, alt i elektriske arbeider inkl lading (Belmar etc.), alt i skrog rep, lakkering, møbel tapetserer, båtsnekker, båtbutikk, restaurant, hotellrom (når båten blir jobbet på). Kort sagt alt du kan tenke deg innenfor en radius på 500-600 meter, og de har gjort det meste som blir sett på som «spesial arbeider» hjemme (targa, watermaker, dynamo oppgradering etc.) nesten daglig. 10 NM lengre øst har du enda en havn av samme kaliber osv osv. Synd vi ikke har lomma full av gryn…

 

Her nede har de selvsagt mye lengre sesong, fler båter pr havn samt mange ansatte og konkurranse innad i havnene på tjenestene. Vi har hørt at prisene på båttjenester synker ytterligere lengre øst i middelhavet, time will show. Man må selvsagt få båten trygt ned hit først.

 

En ting til som sier noe om servicenivået er at vi ikke vet eksakt hvor lenge vi skal være her. Som mange marinaer så har denne også ulike priser for dag, uke, mnd og år. Når vi sa at vi ikke visste helt om vi skulle være en uke eller en mnd. «Da venter vi å ser hvor lenge dere blir, ligger dere en mnd. så får dere mnd pris og sparer en del på det» det er service syntes jeg. Prisen for vår båt er forøvrig €22 pr.dag ukes pris, eller €19 pr.dag mnd.pris. Betales på etterskudd!

 

Lenge før vi dro fra Norge så har vi savnet et egnet sted å mekke på ting i båten. I en produksjonsbåt som Bavaria så finnes det ikke noe sted å arbeide annet enn på kjøkkenet eller i salongen. 
 

Det er ikke noen kult å bedrive møkkete arbeider hverken på kjøkkenet eller på salongbordet Så vi har vært litt misunnelige på båter som har et eget lite verksted ala Sirus, men det har ikke vi plass til. Vi ønsket oss en arbeidsbenk, kanskje med en liten montert skrustikke som var ute av veien når den ikke var i bruk.

 

Etter mye tenking (og rødvin) kom vi frem til at vi hadde en plass som kunne egne seg ved nedgangen. Trappen vår er avtagbar og kan løftes bort. 

Det ble innkjøpt to nedfellbare hengsler fra Biltema (150 kg.pr. stk.) og en kjøkkenplate med spesialmål fra IKEA så hadde vi fått vår billige arbeidsbenk som er ute av veien når vi ikke trenger den. Den er ikke i mahogni men den gjør jobben utmerket.

 

825bf21b-400a-43d8-bd02-99419e6e1f5b.jpg

Under trappa er redningsflåten. Oppe til venstre skimtes EPIRB, hodelykter og PLB.
Brannapparat nederst, sølet på veggen er antagelig pastasaus.  Plastboksen i bunnen av trappa inneholder verktøy som brukes ofte.

 

ac152b8d-cdd1-424e-9c2f-117ae9e9d0b0.jpg

Trappa og pastasausen er tatt bort og den «nesten usynlige» IKEA arbeidsbenken med avrundede hjørner trer frem i lyset. Legg merke til hvor sola skinner mest på lakken.
 

a37b53de-54d2-40ab-b24a-7bf086f129cd.jpg

Vippes enkelt opp i passe arbeidshøyde. Frontluka til motorrommet er fremdeles tilgjengelig. 
Vi har ytterligere to luker inn til motoren så vi har god adgang.

 

img_0421.jpg

Ære noe å mekke på hær?
 

Skarpøye har tatt på seg det farefulle oppdraget og reise hjem i disse risikable tider. Belønningen er å hilse på familien og ta med seg minstematrosen tilbake hit. Så nå blir det båtskole igjen, noe vi ikke har hatt siden vi var i Sverige. Når minstematrosen var her sist så fikk han med seg den Svenske vest, sør og øst kysten i tillegg til Gøta kanal. Nå blir det Cote D’Azur og kanskje Italia.
 

Et lite minne fra forrige båtskole....så her er det bare å glede seg.:giggle:

Share this post


Link to post
Share on other sites
Slangemannen   
Slangemannen

Fantastisk video. 😂😂😂😂

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria

Da er vi på vei igjen.

 

Adjø bryggefeber.
29 september til 8 oktober 2020. Brygge D Port Napoleon, France.

 

Skarpøye har vært en uke hjemme å hilst på familie og tatt med seg minstematrosen tilbake til oss.
 

img_0720.jpg

Minstemann på vei til Frankrike.

 

I mellomtiden har jeg ryddet i barskapet og gjort forefallende vedlikehold på motor. Bryggefeberen har inntatt oss og det er på høy tid å komme seg bort fra den trygge havna og ut i det fri før vi gror fast her som så mange andre gjør.

 

En bryggefeber hos oss har en inkubasjonstid på ca. 3 dager, og nå har vi ligget her i 3 uker! Symptomene på at feberen har slått inn er at været aldri blir bra nok til å dra ut, det er alltid noe mer som skal gjøres eller handles inn og man kan alltids vente en dag til, kanskje ting stabiliserer seg senere etc…
 

Torsdag 8 oktober er det meldt om 5-7 ms medvind, sol og 25 grader og det kan ikke bli bedre, båten er klar, men er mannskapet? El Capitan mener at vi bør kjøpe mer brød og lider av sterk bryggefeber. Skarpøye lurer på om værmeldingen virkelig stemmer..til og med minstematrosen kan innrømme at han er litt nervøs for å dra ut i det store Middelhavet.


ee33f676-7a75-42a3-a1b2-1ccbe7f6608b.jpg

Ting kan jo skje…
 

8 oktober 2020 Brygge D Port Napoleon, France.

Etter en vindfull natt løsnes fortøyninger av skjelvende fingre kl. 10.30 og kursen settes østover. Når vi kommer ut i Golfe de Fos blir vi skremt av to master som stikker opp av vannet, en seilbåt har sunket ved sandbanken og bare de to mastene syntes over vann. Vi satser på av dette ikke er et dårlig omen og fortsetter i flott sommervær til Ile Pomegues som er en øygruppe rett utenfor Marseille som skal ha en del fine ankerplasser i tillegg til en havn.

 

img_0714.jpg

To master som stikker opp av havet.

 

img_0723.jpg

Skrekken ser ut til å ha sluppet taket hos minstematrosen.


Det er en del dagsturbåter som fyller opp plassene når vi kommer så vi ankrer opp i litt på utsiden i påvente av at de reiser hjem. Senere på ettermiddagen er den perfekte plassen ledig og Skarpøye får endelig tatt sitt første bad i Middelhavet og vi nyter av Coq au vin i solnedgangen til tusen lys fra Marseille. Vi er endelig skikkelig i Middelhavet!

 

634732a4-2a46-4abe-9616-88712d7d938e.jpg

Et rullende nattbilde med Marseille i bakgrunnen.
 

9 oktober 2020 for anker Ile Pomegues, France.

 

Selv om natten har vært helt stille så har vi blitt rullet i søvn siden det er noe svell fra havet som kommer inn i bukten. Rulling på ankerplassen er kanskje noe vi må venne oss til her nede. Vi sover lenge og nyter frokosten i cockpit til sol og 20 grader. Planen nå er å gå litt lengre østover mot Cassis og finne en trygg plass for den Nord vestlige Mistral vinden som kommer på lørdag.
 

Det er flere fine bukter på veien, men det er ankring forbudt eller lagt opp slik at det ikke er mulig å ankre over natten. Måten de fikser det på er å forby ankring bortsett fra en smal stripe veldig nære land slik at du ikke får lagt ut nok kjetting til å overnatte.


img_0725.jpg

Flott bukt, men bare lov å ankre innenfor de gule bøyene 15 meter dyp.

 

Vi ender til slutt opp i den koselige havnen Miou utenfor Cassis hvor vi håper at Mistralen eller svellet ikke tar for mye på oss. Vi ender opp i en bøye med tau inn til land utenfor selve havna, vi regner med at det er gratis. Vi har til og med bra internet her, slå den.
 

bd1a6f18-3c89-4e31-a204-090135697c7d.jpg

Sothis parkert Miou havnen.


Nå venter vi på Mistralen….

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria

Port Miou og Cassis.

10 oktober 2020, Port Miou, France.

Den lette vinden fra sør lager dønninger som finner veien inn i den tilsynelatende beskyttede kanalen som kalles Calanques her nede. Bølgene har en egen evne til å finne veien inn i selv de trangeste Calanques, Miou er ikke noe unntak og båten ruller bedagelig fra side til side.


66ee73f3-e0f6-4bb6-8901-43a525bc3b06.jpg

Sothis blir beglodd og vurdert av de lokale seilbåtene i port Miou..

 

Den omtalte Mistralen fra NV skal slå til i ettermiddag med over 20 m/s i kastene i følge værmeldingen. Vi undrer om bøya holder og hvor mye mer det kommer til å rulle her inne. Men, vi har ikke tenkt å sitte her å vente på den, så vi planlegger en 30 minutters varm og svett gåtur inn til byen Cassis. Det er i alle fall slik guideboken beskriver gåturen og det viser seg å stemme godt siden terrenget inn til byen er rimelig kupert.

«Who has seen Paris and not Cassis, has not seen anything»


3676a55e-700b-47b1-bebb-c38b06db0d92.jpg

På vei inn til Cassis.

 

Påstanden kommer fra poeten Frédéric Mistral og vi kan selvsagt ikke gå glipp av Cassis når vi har sett Paris. Nå utenfor turist sesongen så har Cassis en viss sjarm med sine små sidegater fulle av restauranter og havnen med de tradisjonelle fiskebåtene. Det er også et lite torv hvor det selges lokale økologiske varer. Byen er liten og vi kan tenke oss at den er overfylt om sommeren og antagelig ikke like sjarmerende. Det er ingen tvil om at vi er på den mer velbeslåtte delen av Frankrike og bilparken består ikke lengre av Renault Clio.

 

41d1a8af-9258-4fe4-8f89-1b40e17d442f.jpg

Klassiske fiskebåter i Cassis, med det restaurerte slottet fra 1400 tallet på klippen i bakgrunnen.

 

Området rundt Cassis er kjent for sine høye klipper og den høyeste er den rødlige Cape Canaille på 395 meter. Ungdommer uten mye forstand stuper gjerne fra de høye klippene og ned i det klare vannet, de fleste overlever og blir tilslutt vanlige Franskmenn.

 

5a7897af-667b-4da5-86a9-b9dfd7a9e99f.jpg

Cape Canaille sett fra port Miou.
 

Vi tar en gåtur i havnen som skal ha 20 gjesteplasser, men selv nå utenfor sesongen så vi finner muligens en plass som vi hadde kommet inn i. Jeg forhører meg inne på havnekontoret hvor resten av de 19 plassene skal være, men da blir Engelsk et vanskelig språk. Vår guidebok sier at det nesten aldri finnes ledige plasser i Cassis, så da så!
 

6b447d5e-4d04-4f08-8047-fc35e634bc38.jpg

Port Cassis.

 

f30ab54c-ac3c-4eba-861a-1b296fedc8e6.jpg

Statuen av ansjosfiskeren i historien til Frédéric Mistral. 
Fyrhuset i Cassis i bakgrunn.

 

Vi snur nesa tilbake til Sothis og tilbaketuren blir minst like varm og svett.

 

Sothis ligger fremdeles trygt, det føles litt utrygt å forlate båten i en fremmed bøye og særlig nå man ikke kjenner forholdene. Vi legger opp en V-fortøyning i baugen slik av båten ikke skal pendle for mye. Vi kjenner de første vindkastene riste i båten når vi legger oss på kvelden, det blir en god natt så lenge bøya holder.

 

22a55cef-0910-41c6-8f22-7946391d7619.jpg

Mistralen finner finurlige veier inn i bukten.


11 oktober 2020, Port Miou, France

I natt har Mistralen forsøkt å dytte bort Sothis, men vi ligger fremdeles på samme plassen. Vinden kommer i harde kast fra alle retninger her inne i hvor vi ligger. Vinden skal komme fra NV, men her nede virker det som vinden snur på klippene og kommer i retur fra både sør og øst. Vi føler oss nå ganske trygge på at bøya holder en dag til.
 

e48a9e87-1c05-46f4-89d4-c0a2852d1f4f.jpg

Port Miou og dalstrøka innafor.

 

Morgenkaffen inntas i sola som varmer godt og vi undres på at det er gratis å ligger her, og hvor flinke vi er til å snuse opp gratis plasser, selv her på rivieraen. I det vi sier ordene så kommer det en båt kjørende å sier høflig bonjour, have you been at the harbor office? Gulp!

 

Ehh, yes svarer vi. Vi var der men det var stengt. Enden på visa er at det ikke er gratis, og det vokser fremdeles ikke trær i himmelen. Prisen var den nette sum av €25 pr. natt. Det skal sies at de har bra Internett, dusj, dass og utsuging av septik og økologiske bøyer?.
Men, du må ro et godt stykke for å gå på do, så planlegg skjitingen!

 

Vi har god dusj i Sothis, men vi bestemmer oss for å ro inn å teste havnas fasiliteter når vi først har betalt for herligheten. Port Miou var i tidligere tider kjent for sitt steinbrudd med sin hvite stein som ble eksportert helt til Egypt. Hele området er nå et naturreservat og et populært turområde med turstier til alle de fine Calanques som er i området.


b255ab58-17cb-4c75-9684-ce1a1bca43b0.jpg

Det gamle steinbruddet i port Miou.

 

Å ro mot Mistralen finner vi fort ut er nytteløst, vi ror for harde livet men blir stående på samme plassen. Trikset her er å ro som en gærning mellom kastene, ellers kommer du ingen steder. Man kan selvsagt ha på motor, men El Capitan mener at vi har godt av trimmen.
 

Minstematrosen overrasker oss med kaffe og krem etter strabasene med jolla.

 

 

 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria

Toulon.

Besättningen vaknar när solen går upp och inte en minut tidigare. Natten har varit kolsvart och vi har rullat behagligt i dyningarna som smiter in i bukten vid Port Miou från havet utanför. Sanningen att säga så sover besättningen som grisar ombord, varje natt.

 

Väderprognoserna lovar mindre vind under förmiddagen och skall öka på igen efter middagstid till ca 12-13 ms i medelvind. Vi bestämmer oss för att segla vidare idag, gammal sjö och vindförhållande får bestämma hur långt vi kommer.

 

Som så många gånger tidigare så luras vi av det bedrägliga lugnet i hamn och det är betydligt mer gammal sjö än förväntat. Sothis rullar ordentligt och vi försöker stabilisera båten och få fart genom att hissa genuan. Vinden kommer inte som förväntat stadig från nordväst, utan från alla håll och kanter vilket resulterar i vi får back i genuan som dessutom fastar i jollen som ligger på däck.

 

El Capitan svär ett par väl valda ramsor och vi förbannar oss själva att vi inte den ”repanordningen” som vi vet fungerar för att förhindra att skotet på genuan att hänga upp sig och fastna i jollen. Denna gången hade skotet fastnat i sprid staken som är fastsatt på masten?! Som matros ombord är det min uppgift att kravla mig ut på fördäck för att få loss skiten och just där och då svor jag också inom mig själv.

 

Eftersom vinden hela tiden skiftar får vi inte någon ordning på vår segelföring och i kombination med ökad vind, gammal sjö och skola ombord för minstematros beslutar vi oss för att gira babord och ankra upp utanför La Ciotat.

 

cba3cd20-b59d-43d0-af2d-7b250f1fdcfe.jpg

Inloppet vid La Ciotat.

 

Båtskolan har alltså återuppstått igen när minste matros mönstrade på och den ”gruvsamma läraren” är värre än någonsin.
 

 

Vi har haft digitala möten tillsammans med rektor och lärare och vi har verkligen fått fint gehör för våra tankar om hur undervisning ombord kan se ut och värdefulla tips och råd gällande pedagogik och medskickad litteratur. Varje fredag, om vi har tillgång till internet, skall vi ha ett Skype möte med klassen.
 

14 oktober 2020 La Ciotat 07.45.

Det är en fin ankringsplats utanför La Ciotat och nu i oktober har vi gott om svängrum. Natten blir utan vind men dyning från havet får båten att rulla ordentligt natten igenom. Det är lite kyligt i luften och solstrålarna orkar inte tränga igenom molntäcket när vi ger oss iväg. I dag styr vi mot Toulon som ligger ca 4 timmar undan. Dessvärre ingen segelvind idag heller och det rullar ordentligt innan vi rundar udden och kommer in i bukten och Toulon.

 

Jösses, vilket stor hamn!!
 

Hamnen har 1600 båtplatser varav 60 platser för båtgäster och efter att vi kallat upp Les Port de plaisance via VHF kommer hamnkapten i båt och hjälper oss tillrätta. För första gången skall vi lägga till på det sättet som är väldigt vanligt i medelhavet, alltså med aktern in mot bryggan där vi fångar upp linor med båtshaken som ligger längs botten. Sedan går man med linorna längs skovet och förtöjer i knapen i fören. Med hjälp av den mycket hjälpsamme hamnkapten var det inget problem, denna gången! Linorna var inte ens smutsiga eller fulla med havstulpaner som man hört ska vara vanligt.
 

0019df2a-5dc9-40b9-a655-d6025e1d2133.jpg

Här ligger Sothis, förtöjd enligt konstens alla regler.

 

7552fe24-7c87-4f28-84f0-5915379c38e4.jpg

Här var det fullt!
 

d34b3b76-2f1d-45cf-a03d-4c941d9f1489.jpg

 

9894028f-aecc-41c0-a50a-9def7e5d0352.jpg

Toulon hamn i gamla dagar.

 

Idag måste vi fylla på våra förråd och besättningen ger sig iväg till Carrefour. Vi blir svettiga av ljudnivån och av att frottera oss med, och hålla oss ur vägen för alla andra människor. Efter två rundor är vi helt slutkörda men nu är förråden fulla igen.

 

Vi bestämmer oss för att stanna kvar ytterligare en dag i Toulon för att undersöka vad staden har att erbjuda. Vi betalar 28 € per natt vilket får ses som väldigt överkomligt med tanke på att vi ligger mitt i Toulon och i den pengastinna franska rivieran.

 

15 oktober 2020 Toulon.

Vi vaknar när solen stiger upp….och det är en lögn. Det är bara minste matros som vaknar vid soluppgång medan resten av besättningen gärna sover en timme till. Efter frukost är det supernytt och matematik på schemat innan vi ger oss iväg på stan för sightseeing.

 

0edb2bf6-0967-45d0-bc87-a57c39e9cb69.jpg

Färsk fisk 

 

76240905-4ca5-492a-87b4-b699b0cf2346.jpg


a29e21a0-0d0c-4de1-8a8b-086fc1d0bf1e.jpg


 

cba81806-e5b0-43d2-846a-6a46ecbff675.jpg


600fef78-c926-4e69-a8c7-b6d8681663ae.jpg


76de3e4d-6bfd-42cf-ad80-92df778b9df1.jpg

Matmarknad i Toulon och dagen är räddad för Skarpöga.


Vykort från staden 

55fdd522-e185-4c45-a314-4023bc54a7fa.jpg
 

05e8dbb5-38c3-4bc5-9791-df8a92495a46.jpg

Kreativ och Coronasäker restaurangmiljö!
 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria

No smoking!
16 Oktober 2020, Toulon, France.

 

Værmeldingen melder om synkende vindstyrke utover dagen så vi gjør båten klar for seilas igjen. Vi fyller opp vann og dieseltanker og forlater havnen i tolv tiden flankert av store militærskip som ligger fortøyd.


img_2535.jpg?w=2048

Toulon har en stor militær flåtebase og mange av fartøyene kan beskues på ganske nært hold, fotografering er forbudt.
 

Mens Skarpøye var på matmarked så gikk minstematrosen og jeg en tur innom Marinemuseet der vi fikk innføring i 400 år Fransk marine historie.


img_2524.jpg

Nuremberg kiste til kapteien.

 

img_2530.jpg

Muskedunder mot ulydig mannskap.
 

img_2533.jpg

Interessant innsikt i torpedo oppbygging.

 

img_2527.jpg

Minstematrosen i lære. El Capitan ønsker seg gammeldags hårsveis.


Iht. Wikipedia så bør klima i Toulon bør passe oss bra. I følge Météo France så har Toulon flest soltimer i hele fastlands Frankrike, og med en gjennomsnittstemperatur på 9,3 grader i januar så er det liten fare for at vi får brukt snøskuffa.

 

Kursen går mot Rade de la Badine som er en ankringsplass som skal gi god beskyttelse mot vestavinden noe som viser seg å stemme bra. Vi planlegger å bli liggende her et par dager. 
 

Ankring så langt her nede har medført mer rulling enn det vi har vært vant med fra hjemme. Ofte så har en ankringsplass en eller annen åpning mot hav som gir rulling på ankerplassen selv om havet ser relativt stille ut. Ellers så er det mye sand som ankret vårt ser ut til å bite godt i.

 

18 Oktober 2020, Rade de la Badine, France.

I dag bestemmer vi oss for å besøke øya og naturreservatet Porquerolles som ligger knappe 3,5 nm utenfor der vi er. Vi finner en ankerplass på kartet som skal gi beskyttelse mot østavinden som er meldt de neste dagene. Bukten heter Alicastre og har en «no motor zone» og en rekke andre regler som forbud mot fiske, svømming og røyking!?

 

Nå vi kommer frem virker det ikke som Franskmenn tar disse reglene på stort alvor og det ankres å svømmes i hytt og gevær. Vi gjør som pilotboken anbefaler, å gjøre som de lokale gjør, men vi holder på utsiden av no motor sonen. Bukten er meget vakker og vannet er speilklart. Hele mannskapet får seg en dukkert i det herlige vannet og en tur på land for å utforske naturen. 
 

img_0642.jpg

Fort de I’Alycastre

 

Vi har lekt regissører og laget en film fra de siste dagene. Det er en del arbeid å lage og redigerer film, så vi tror det er langt frem til å bli YouTube stjerner enda :giggle:.

 

 

 

Edited by Barbaria

Share this post


Link to post
Share on other sites
Pequod   
Pequod

Synes dere har ganske så godt grep om både filming og regi! Takk for titten!

Share this post


Link to post
Share on other sites
Tom Rør   
Tom Rør

Det ser meget bra ut, og takk for flott film😊👍

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria

Takk for hyggelige tilbakemeldinger @Pequod og @Tom Rør. Vi blir nok liggende her i bukten et par dager i vente på mindre og riktig vind. Solen skinner og 14/15ms i kastene så vi får testet snubberen...:yesnod:

 

3291021A-4A53-486F-BDE5-5EB5B5F8F53D.jpeg.8e793e267737434d82e33e0fc47103c0.jpeg

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria

Levante – kuling från öst och visst är sjögräset grönare på andra sidan?
19- 21 oktober 2020 uppankrade Baie d’Alicastre bredvid Point du Pin.

 

Den 19 oktober hade min mamma sin 80 – åriga födelsedag. Besättningen ringde upp och sjöng hellre än bra, ”ja må hon leva” och när vi pratades vid säger mor;
 

”Jo jag vet att jag börjar bli gammal men jag känner inte åldern inom mig och jag vet, att varje dag jag får nu och framåt är en bonus, och jag är så tacksam för varje dag jag får”

 

Det är tänkvärda ord från en kvinna som levt länge och förstått vad livet handlar om.

 

Efter några soliga och varma dagar med bad i kristallklart azurblått vatten och upptäcksfärd på land väntas kraftiga och vindfulla vindar från öst. Vi läser om olika vädersystem och vi ombord är eniga i att det måste vara frågan om vinden Levante som enligt Google kännetecknas av stark östlig, våt vind, åtföljd av molnigt väder och regn under det kalla halvåret ovanför Svarta och Medelhavet.

 

48203756-9ed6-4113-8eb7-bc62889632b1.jpg

Olika namn på vindar i Medelhavsområdet.

 

Under gårdagen sneglade vi på alla ”de andra båtarna” som låg ankrade tätt tillsammans nära de höga berget i öster. Vi var i stort sett den enda båten som låg på andra sidan bukten??

 

Var det inte mer lä där på östsidan och kanske fanns det en anledning till att alla de andra båtarna låg där istället för på vår sida av bukten?Kanske skulle berget ta av för kommande östliga vindar som skulle uppnå minst kulingstyrka eller kunde man riskera fallvindar från berget?

 

Besättningen ombord får liksom ingen ro och trots att vi har utmärkt ankarfäste i den del av bukten som vi ligger uppankrade i, väljer vi att flytta på båten för att få sällskap med ”de andra båtarna” på andra sidan bukten. Enligt det reglemente som finns runt ankring i denna fantastiska bukt så får man inte lov att ankra upp på botten med sjögräs utan vi måste leta upp en område där det är sandbotten. Vi gör tre försök att få ett ankarfäste som vi är nöjda och El Capitan muttrar något om amatörer.

 

Natten blir minst sagt skumpig. Det gungar och rycker i båten stort sett hela natten. Vinden tjuter och plötsliga vindkast mellan 15-20 ms tar ordentliga nappatag och ruskar ordentligt i båten. Det rasslar, gnäller, smäller, slår och knirkar. På två iPad har vi aktiverat ett ankarlarm som tjuter om båten går utanför uppsatt GPS cirkel och tro mig, den signalen vill man inte väckas till mitt i natten!

 

Jag har en högst ofrivillig ankarvakt under större delen av natten medan El Capitan sover sött med öronproppar instoppade i närheten av lillhjärnan (hur kan han höra eventuellt tjut från ankarlarmet är för mig en gåta) och minstematrosen har inte hört någon vind överhuvudtaget och vaknar pigg och alert med tummen på iPadens startknapp innan vi andra hunnit gäspa och gnugga sömnen ur ögonen.

 

Vinden ger sig inte och dagen blir minst sagt blåsig och skumpig. Ombord upptäcker vi att ”alla de andra båtarna” nu ligger på andra sidan bukten och vi är i stort sett den enda båten som ligger mot de höga berget i öst.

 

Vinden ger sig inte och dagen blir minst sagt blåsig och skumpig. Ombord upptäcker vi att ”alla de andra båtarna” nu ligger på andra sidan bukten och vi är i stort sett den enda båten som ligger mot de höga berget i öst.

 

Vi tittar på varandra och kontrasterar krasst;

Att där på västsidan av bukten verkar det betydligt mindre vind och sannolikt fanns det en anledning till att ”alla de andra båtarna” låg där istället för på vår sida av bukten?

 

Men…. vi har ett ordentligt ankarfäste och en snubben som får bekänna färg i blåsten, se filmklippet nedan.

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria

Den dyreste plassen…!
23-25 oktober 2020, for anker Baie d’Alicastre, France.


Vinden ser ikke ut til å gi seg og båten legger seg kraftig over i alle vindkastene som kommer fra alle kanter. Ankeret får virkelig kjørt seg når vinden smeller inn i siden på båten med full kraft, men vi har heldigvis fått et godt ankerfeste og har ikke rørt oss i følge anker alarmen. Om natten kastes også mannskapet rundt i sengene og bidrar til dårlig søvn, bortsett fra minstematrosen som ikke her merket noe og sover som en gris.

 

Vinden skal nå snu og komme rett inn i bukten i løpet av dagen så vi sitter å vurderer mulighetene. Skal vi gå til neste havn som ligger ca. 3 timers seilas eller skal vi teste havna her på øya Porquerolles. I ren latskap så bestemmer vi oss for å forsøke havna her som er bare 5 minutter unna, til tross for at den beskrives som dyr og dårlig flere steder. Vi kaller opp på kanal 9 når vi kommer inn i havna, men ingen svarer. Kaien hvor man skal legge til for å kontakte havnen er full av båter som tilsynelatende ligger i opplag, dette lover ikke godt. Vi setter av Skarpøye som leter opp en havnekaptein. Vi får beskjed om å legge oss hvor som helst langs bølgebryteren og vi bakker inn å legger til på middelhavs vis.

 

img_2162.jpg?w=2046

Sothis fortøyd med akter inn slik man gjør her nede.

 

Vi melder oss på havnekontoret og jeg booker i uten å tenke meg om 3 netter og tenker at det koster ikke allverden. Jeg stikke inn kortet i leseren og trykker inn koden nå jeg ser summen på EUR 139,- :eek:

 

img_2143.jpg?w=2048

Havnen i Porquerolles.


Det er en uforskammet pris for 3 netter sammenlignet med andre havner vi har vært i her nede. Jeg spør om internet, njet no internet! Vi marsjerer tilbake til båten og angrer på latskapen vår, men vi har bare oss selv å skylde. Byen er en typisk turistfelle og til tross for at det er både palmer og resturanter så mangler stedet ekthet. Det er vanskelig å finne noe positivt å si når man får følelsen av at noen lurer deg trill rundt.

 

Vi har forbedret våre video editering skills, og funnet noen nye innstillinger. Bedre å konsentrer seg om det i stedet for prisen på havnen…


26-27 oktober 2020, Port Porquerolles og Port Cavalaire, France.

 

Vi får et par netters god søvn og føler oss klare for neste mål. På ekte Svenskt vis så tar vi turen bort til havnekontoret i forsøk på å få pengene tilbake for en natt som vi ikke skal tilbringe her, men de er selvsagt stengt!
 

Noe som gir oss en døgnpris på nesten €70 pr natt, det var ikke vel anvendte penger!
 

Vi har behov for å fylle opp kjøleskapet og setter kursen mot Port Cavalaire som skal være en bra havn med gode handlemuligheter. Vi får en fin seilas hele veien med 8-12m/s vind fra SØ.


img_2625.jpg?w=2048

Fin seiling hele veien til Cavalaire.

 

Det mørkner raskt på når vi kommer frem til havnen og når vi kaller de opp så svares det med en gang og vi kan legge til ved brygga på havnekontoret for å skrives inn noe som er en omstendig prosess. Vi har så langt klart oss med kun å vise SXK registrerings beviset, men nå for første gang vil de se forsikringspapirene, seriøse saker.
 

img_2649.jpg
Havnen i Cavalaire.


Prisen er det ikke noe å si på €17 pr. natt inkl strøm, vann og wifi. Vi får tildelt plass og vi får testet middelhavs tillegging i mørket. Vi takker for at vi monterte LED lyskaster både akter og i baugen før vi dro, nå fikk vi endelig brukt de for her blir det svart ganske så raskt på kvelden.

 

Vi sniker oss sakte frem langs kysten av flere grunner. Først og fremst så ønsker vi å se så mye av denne fine delen av Frankrike når det ikke er fullt opp av båter. Til tross for varmt og fint vær så er det nå utenfor sesong her nede. Vi som er vant til sommere hjemme syntes nok at det er vel tidlig å legge bi allerede nå. Men vi er nybegynnere og kanskje det blir iskaldt i november?


img_2641.jpg?w=1712

Det er jo mye fint å se på her nede…
 

I følge allmen kunnskap, som man skal ha respekt for, så kan det ikke seiles i middelhavet på vinteren. Det er iallfall veldig vrient har vi hørt uten helt å ha fått en fullgod forklaring på fenomenet. Vi har allerede opplevd sur og kald vind og denne kan helt klart bli enda kaldere utover vinteren. Været er ofte dårligere og det blåser mer og kraftigere hører vi, men så langt har vi opplevt at værmeldingene som veldig presise så langt som en uke i forveien. Med andre ord mye mye mer presise en hva vi opplever på en Norsk sommer. Om værmeldingene viser seg å være like bra utover vinteren kan vi ikke se noen grunn til å parkere båten permanent i havn i flere måneder om vi får perioder med godt vær.

 

img_2633.jpg?w=2048

Livet går som vanlig her i Frankrike.

 

Et annet argument vi har hørt er at havnene blir fulle og du finner ikke ledig plass i en god havn. Så langt så har dette har vist seg å ikke stemme, samtlige havner vi har besøkt hittil har plasser ledige. Det kan selvsagt være bedre plass nå på grunn av pandemien. Vi undersøker i alle fall fortløpende månedsprisen de steder vi er innom i tilfelle vi får behov for å ligge stille en lengre periode.
 

img_2191.jpg?w=2048

Fremdeles en og annen turist å se :giggle:

 

Havnen her i Cavalaire koster €415 pr. mnd. for vår båt og inkluderer strøm etc. Vi syntes ikke det er så ille pris med tanke på at vi nå ligger et steinkast unna St.Tropez. Vi kan ikke se for oss at vi orker å ligge stille på samme plassen mer enn 1 mnd. om været fortsetter slik det er nå. Men vi innhenter priser fra flere steder i håp om at vi kanskje kan forflytte oss litt rundt mellom havner i vinter om det blir så ille. 
 

Time will soon show.

Edited by Barbaria

Share this post


Link to post
Share on other sites
Tom Rør   
Tom Rør

Utrolig gøy å følge dere👍
De vet å ta seg betalt i enkelte havner, så enten tjener de penger som gress, eller så  er det usedvanlig dyrt å drive marina der nede😳

Share this post


Link to post
Share on other sites
Barbaria   
Barbaria

Takk for det @Tom Rør det er hyggelig å ha noen som følger med.

 

En av dagens praktiske temaer i båtskolen for minstematrosen er mat og helse hvor han skal lage muffins. Oppgave to er å lage en film av det hele.
 

 

Edited by Barbaria

Share this post


Link to post
Share on other sites
index   
index

Kjekt å være med dere på tur! Særlig nå i disse Coronatider, når vi andre må holde oss hjemme...

Share this post


Link to post
Share on other sites
Key Freak   
Key Freak

Flotte bilder, skildringer og filmer! Gøy å følge med på. :clap:

Share this post


Link to post
Share on other sites
pacuare   
pacuare

Hyggelig i Calvalere. Har vært der noen ganger og drar gjerne tilbake. Men en helt vinter kan bli litt lenge. Får veldig lyst til å ta en seiltur som dere. Mye spennende i middelhavet. Dyreste overnattingen jeg har hatt var 110 euro for en natt, og det er 10 år siden, så lett å finne dyrere havner. 

Gøy å følge dere. 

Share this post


Link to post
Share on other sites
Ben Sin   
Ben Sin

Vi følger med, og drømmer oss bort. Håper det blir mange oppdateringer i vinter. Veldig godt skrevet og formidlet! Takk.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Gew77   
Gew77

Oi! Fant denne tråden idag, skjønner ikke hvordan jeg kunne gå glipp av den! Utrolig bra reiseskildring og drømmen om kanaltur i Europa ble ikke mindre:thumbsup::smiley: . Hva er maks høyde for å kunne ta en tur lignende som det dere har gjort? Flybridgebåt er vel utelukket?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

For Norwegians: Hvis du leser dette så er engelsk forumspråk aktivt, du kan endre dette til norsk med "System Language" knappen nederst på alle sider

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now

×
×
  • Create New...