Barbaria på tur i Europa

[Jens_P]

Har ikke så mye å bidra med, så leser i stillhet! 

Gleder meg når det kommer nye innlegg. 

[Skarpöga]

 

@Jens_P😊och vi glädjer oss över att du följer med oss på resan i all stillhet😜

Redigert 30.Mai.2021 av Skarpöga (see edit history)

[Barbaria]

Jeg en grinebiter??

3 Juni 2021, på vei til Cetraro, Italy.

Mannskapet har utsett El Capitan til båtens offisielle grinebiter, selv mener jeg at jeg bare en realist. De mener også at jeg er best egnet til å skrive dette innlegget som er kjemisk fritt for bilder av klart vann og vakre solnedganger. Det er på tide å sette fingeren der solen ikke skinner.

 

Vi får gratis sardiner av en snill båtnabo. 
Er dette virkelig ansiktet til en grinebiter? 
Det lyser jo takknemlighet!

 

Frustrert hvem?

Hva er det mest frustrerende med å være på tur? Det er et av spørsmålene som vi av og til blir spurt om. Alt er vel bare fryd og gammen, og det er vel nesten umulig å være irritert over noe som helst når man kan ferdes på azurfarget hav og hvite sandstrender uten en vekkeklokke i sikte?

 

En stor utfordring med å seile lenge og langt er å få plass til alt som man “bør” ha med seg. God stueplass er noen man ofte snakker om når man skal kjøpe båt og i bilverden har det i årevis vært snakket om antall liter med bagasjeplass og god benplass, men salgsbrosjyrene til båt slipper de unna med et par champagne glass på bordet i salongen og pen belysning. I praksis har vi ikke klart å ha champagne glass i mer enn maks to måneder før de har knust.

En annen ting man aldri snakker om er at de fleste rom hvor man kan lagre ting har de snodigste geometriske former som i tillegg er nesten umulige å komme til uten å fjerne noe annet. Når man etter mye pakking og ompakking endelig stolt kan proklamere at man har fått plass til alt så begynner en av de største utfordringene i en langturs spekket båt. Å finne tilbake til saker og ting.

 

«Jeg er sikker på jeg så den i går, men i dag finner jeg den faen i meg ikke»

 

Denne lyrikken skal risses inn med dype kutt mitt på salongbordet, om jeg bare kunne finne den hersens kniven!

 

Det kan bli en del frustrasjon i alt fra småting som telefoner til større saker som man var sikker på lå der og der, men som nå ikke ligger der. Vi har derfor gitt navn til alle rom hvor det kan lagres saker og laget en liste med hva som ligger der. Men det er fort gjort å glemme å oppdatere lista om noe av en eller annen grunn endrer plass. Du kan være ganske sikker på at ting du har pakket bort og nederst vil være det du trenger først. Letingen kan fort bli til en svett mani når du ikke finner den nye USB laderen du kjøpte før du dro.

 

Til info så er den fortsatt sporløst borte!!!

 

Regler må til, flytt ikke på andres saker, ha faste plasser til dine egne saker så langt det er mulig. Vindu og dassdøra skal være åpen når dassen ikke er i bruk, lyset skal alltid være avslått osv. Reglene må gjennomgås med alle. Det trues ofte med at selv det minste regelbrudd straffes med dassvask. Dassen burde vært gullende ren i så fall.

 

Den evige letingen etter ting tar aldri slutt. Legg til at du ikke bare kan åpne et skap å se inn, men grave deg ned i luker som er stappfulle av alt du ikke trenger. Når du har kommet til bunnen og fremdeles ikke funnet det du leter etter så skal alt tilbake i rett rekkefølge, ellers blir det ikke plass til alt. Så er det bare å begynner på neste luke….

 

Min teori er at mye av det ubrukte langturs utstyret man ser til salgs på Finn etc. er ubrukt rett og slett for det aldri ble funnet før reisen var over. Til slutt orker man rett og slett ikke lete lengre, akkurat som med vår myggnetting. Vi har sikkert 40m2 med myggnetting innkjøpt og stablet vekk, langt vekk, så langt vekk at vi nå har gitt opp å finne det. Håpet er nå at vi finner det i letingen etter noe annet.

 

Ikke helt som i drømmen.

Så er det ting man gjør på langtur som man kanskje ikke helt så for seg at man skulle gjøre.

 

I drømmene var så vi for oss å legge til ved eksotiske steder med fine strender og koselige kaféer, ta jolla inn i penklær og sprudle lags strandpromenaden. Virkeligheten er å sjøsette jolla laste den opp med en haug med søppelposer og tomme vannkanner. Med lett fuktig shorts med saltutslag etter tidligere fuktige jolleturer så ser vi etter er lovlig sted å legge til med jolla. 
 

Så snart en fortøyningsplass er lokalisert så er neste prioritet å oppsøke en stor søppelcontainer for å kaste all den stinkende søppel vi har opparbeidet ombord. Nå skal det sies at det ikke stinker så mye etter at vi sorterer alt biologisk avfall i egen bøtte som vi tømmer overbord. Deretter er det å kaste blikk rundt seg etter vannslanger for en mulighet til å toppe vanntanken. Det er nok ikke hver dag at turistkontoret får besøk av noen som gjerne vi se byens søppel stasjon og hvor man kan få litt gratis vann.

Så er det å lokalisere om byen har noen muligheter til å vaske klær og hvor et supermarked befinner seg. Når avfallet er kastet, vann er fylt, klærne er rene og butikken er ranet så er det ikke mye futt igjen hos mannskapet. Da blir det å nyte utsikten for anker med en kald grappa, og den er det som regel ikke noe å si på, hverken utsikten eller grappa’n.

Fri uten ferie.

Så er det dette med ferie, mange innbiller seg at dette er en feriereise. Joda, vi har fri fra jobben, men å kalle det en ferie er å glorifisere langturs livet vel mye. Det er langt i fra som å bestille en pakkereise til Kreta og dumpe ned på en solseng med en kald Mythos. Glem den forestillingen med en gang. Men du verden vi klager ikke, vi kan i stor grad styre vår hverdag som vi vil, men når du har huset med deg tar du også den jobben med deg.

 

Så nå skal vi vel snart legge båten i havn og bestille en reise til Kreta😅

[Pequod]

Hehe, herlig! Kjenner meg igjen i omtrent alt du skriver! Jeg vet jeg har en 12Vs fenderpumpe et eller annet sted, men hvor??? 

[shipahoy]

Det er bare å kjøpe en ny. Den gamle ligger alltid der du legger den nye, så har du to...

[Hulda]

Om bord i Hulda er det bare meg som holder orden. Alle andre roter. 

[TideRace]

Etter hvert som jeg har fulgt med på tråden og andre innlegg fra dere har jeg jo forstått at det er litt av hvert ombord. Ikke bare klær, verktøy, reservedeler, dykkerutstyr, bibliotek, mm, men også et fullverdig skole- og undervisningslokale samt eget  mekanisk verksted. Forstår derfor godt denne gjemmeleken hver gang dere trenger noe. 

Jeg fant ikke engang fiskeutstyret fjor sommer og endte opp med å kjøpe alt nytt. Den opprinnelige fiskestanga med den altfor dyre Ambassadeur-snella ble imidlertid funnet under høstopplaget, nettopp der den opprinnelig skulle ligge, så nå har jeg to av alt. Hvis jeg finner dem i år da. Og vi er til sammenligning kun kortreiste turister og to ombord.

 

Kan du beskrive litt hvordan dere pakker og hvor i båten ting havner på langturen, etter prioriteringer og plass? Som kjent er det jo alltid det du har behov for først som ligger underst og lengst vekk, så da har dere antagelig lagt alt motsatt  ?

[Skarpöga]

@PequodJa du Pequod, gott att höra att fler än vi tillbringar timmar åt att leta efter ting som man absolut vet att man har men inte vart! 

 

@Hulda, jag är helt enig med dig😜Jag är den ordningsamma i båten, resten bara surrar runt och tror de har koll! 
 

@TideRace, kul att du följer med på vår vagabonderade runt om i Europa! Jo, det är mycket som sker i ”Huset vårt” och vi strävar efter att stuva efter principen- ting man använder ofta ligger nära och lätt tillgängligt! Lyckas vi? Oftast men långt ifrån alltid! 

Vi har också delat in båten i olika domäner och ansvarsområde och fan ta den person, läs Kapten, som ändrar och stuvar om i mina domäner🤔🤪

Redigert 7.Juni.2021 av Skarpöga (see edit history)

[Barbaria]

Tett som en potte
8 Juni 2021 Marina Stella del sud, Italia.

Etter 16 dager for anker var det på tide å besøke en marina. Det går hardt på vannforbruket nå i varmen og vasking av båt etc. er det ikke rom for. Alt vann på tankene går med til matlaging og til nød drikke. Smaken på vannet er ikke den beste så vi foretrekker nå å drikke fra kjøpte flasker. Båten er full av salt og noe som ligner rød sand så det er godt å få spylt av skitten.

 

Under spyling av cockpit finner jeg ut at begge avløpene er potte tette. I en senter cockpit båt så er disse avløpene ganske viktige. Dersom det skulle komme vann inn i cockpiten så har det ikke noe annet sted å renne enn inn i kabinen om dreneringen er tett. Etter litt staking så viser det seg at enorme mengder med barklignende saker har tettet igjen rørene så til de grader at jeg må bruke to dager, i 35 grader sol, med stakefjær før de igjen tar til seg vann slik de skal. Vår teori er at dette må komme fra slusene på kanalturene den siste tiden. Godt vi oppdaget dette før vi virkelig trengte disse drenerings hullene. Har du slike hull så er det kanskje på tide å sjekke de.

 

På en annen side ser jeg har forrige eier har montert 2 stk. høyttalere ganske lavt nede på pidestallen. Skulle cockpiten bli full av vann så er antagelig dette to flotte vanninntak som leder rett ned til motoren og autopilot motoren. Det er jo bare en pappmebran i slike høyttalere og de tåler vel ikke allverden selv om det er marine høyttalere? Jeg får se om jeg bytter de ut med et par inspeksjonsluker.

 

Endelig åpning og kanskje en uønsket en?

 

Etter inspeksjon av oljen på girkassen viser at oljen har fått en liten hvit nyanse i seg. Det er vel neppe noe positivt at det er litt vann i oljen. Drevet var trykkprøvet og funnet i orden når vi dro fra Norge, men ting kan vel skje underveis. Vi har jo skiftet olje på motoren nylig så et skifte på girkassen og drev er vel på tide. Jeg er usikker på om det er mulig å få ut mesteparten av oljen fra girkassen og drevet ved å bruke en oljesuger i peilehullet på girkassen, er det noen som vet om det er mulig?

 

Er det mulig å suge ut mesteparten av oljen av drevet via nummer 7?

 

Redigert 8.Juni.2021 av Barbaria (see edit history)

[TideRace]

De fleste VP-seildrev skal kunne tømmes fra oversiden, nettopp i situasjoner som dette. Mitt S130-drev tar 2,9 liter og det ligger igjen ca 0,5 liter når oljen suges opp fra toppen.

[Barbaria]

TideRace skrev 56 minutter siden:

De fleste VP-seildrev skal kunne tømmes fra oversiden, nettopp i situasjoner som dette. Mitt S130-drev tar 2,9 liter og det ligger igjen ca 0,5 liter når oljen suges opp fra toppen.

Det høres jo oppløftende ut @TideRace. Det står i manualen min at MS25S skal ha 2 liter (+-0,3). Får satse på å ta et par tre skift fremover og sjekke tetningen neste gang vi er på land.

[Barbaria]

Etter 414 dager på tur med mye motorkjøring ser drevoljen slik ut, dette er dagens fangst 

 

Nå begynner den største utfordringen, å få levert dette et sted…

 

Redigert 9.Juni.2021 av Barbaria (see edit history)

[Hulda]

La oljen stå et par dager og se hvor mye vann som skiller seg ut.

[Barbaria]

Hulda skrev 19 minutter siden:

La oljen stå et par dager og se hvor mye vann som skiller seg ut.

Ja det skulle gjerne ha gjort, men jeg må prioritere å få levert dette mens jeg er i en havn. Hvordan kan det komme inn mye vann uten at oljenivået stiger på pinnen?

[Hulda]

Hvordan det kan skje? Litt olje lekker ut, litt vann lekker inn. Drevet blir varmt, får overtrykk, utligner trykk. Drevet blir avkjølt, undertrykk.  Jeg skriver ikke 'det er masse vann, dette er farlig' :-) Jeg ser at oljen er 'blakket'. Ikke noe krise. Bare nysgjerrig. 

[Barbaria]

Hulda skrev 34 minutter siden:

Hvordan det kan skje? Litt olje lekker ut, litt vann lekker inn. Drevet blir varmt, får overtrykk, utligner trykk. Drevet blir avkjølt, undertrykk.  Jeg skriver ikke 'det er masse vann, dette er farlig' :-) Jeg ser at oljen er 'blakket'. Ikke noe krise. Bare nysgjerrig. 

Når jeg åpner peilepinnen for å sjekke oljen er det alltid et lite overtrykk i girkassa i form av et lite puff når jeg åpner opp. Jeg sjekker alltid oljen når motoren er kald. Jeg kan forstå at olje kan presses ut i overtrykket, men ikke hvordan vann kan komme inn når det ikke er undertrykk. Trykket blir selvsagt utlignet når jeg sjekker oljen, kanskje jeg skal slutte å sjekke når jeg vet at jeg skal ligge stille lenge..?

[Hulda]

Det er uansett riktig å peile på kaldt utstyr. At det er et lite overtrykk hver gang det peiles bekrefter 'teorien'.

[Barbaria]

Det börjar verka kärlek, banne mig.

9-12 juni 2021. Isola del Vulcano Italy.

 

Italien fortsätter att charmera oss ombord trots svindyra hamnar och bojar och ett synnerligen besynnerligt reglemente för hur och var man får segla, ankra upp, simma, dyka med eller utan cyklop och om man får andas som man brukar eller om man måste andas i kvadrat.

 

Man behöver nästan en doktorsgrad för att förstå de olika zonerna som reglerar kustnära aktiviteter. Vi har slutat att försöka förstå varför de olika reglerna och begränsningarna finns, vi försöker bara förhålla oss så gott vi kan.

 

Naturen är spektakulär med sina höga spetsiga vulkaniska öar, grönskimrande med frodig grönska på den ena sidan och dramatiskt svartsotade med stelnade lavaströmmar på den andra. Havet vi seglar över är flera hundra upptill flera tusen meter djupt och precis utanför de uppstickande vulkaniska öarna ankrar man upp på mellan 5-10 meter i svart vulkansand.

Vulkansand.

Siluetten av Stromboli ser man på långt avstånd. Först som en diffus hägring och senare till en grönskimrande opal som dyker upp i det blåa havet. Vi ankrar upp på den nordöstra sidan av ön, utanför den lilla byn som har ca femhundra fast bosatta. Det finns bojar med nattlig belysning som kostar £60 per natt och så finns det snålvarianten, man ankrar helt enkelt upp där man får plats.

 

Siluetten av Stromboli efter drygt 40 nautiska mil.

 

Vi ombord anser oss vara relativt erfarna när det gäller att ankra upp på vitt skilda underlag och förutsättningar men f-n vet vad som händer denna gång. Kanske är vi helt enkelt trötta, utsvultna och slitna efter 8 timmar i motvind och stampade vågor. Kanske blir vi helt enkelt bara så irriterade på manskapet på katamaranen som tycker vi ligger för nära när vi ankrat upp med ett riktigt bra fäste.

 

Vi cirkulerar runt i en timme och ankrar om vid fyra tillfälle innan vi nöjer oss för i kväll. Helt nöjda är vi inte men vi bestämmer oss för att det får duga.

 

Spektakulära vyer av Stromboli.

 

Väckarklockan ställ för tidig gryning i förhoppning att se flammor och lavaströmmar när vi rundar den nordvästra uddens Stromboli. Tyvärr ligger vulkantoppen dolt i en gigantisk molntäcke den här gången men vi få en fantastisk vy i soluppgången.

 

Stromboli fångad mellan natt och dag.

 

Vi tillbringar dagen och påföljande natt i en fin ankringsplats på ön Isola de Panarea.

 

El Capitan väcks mitt i natten av blåljus från Garda Costeria och av en razzia ombord på en närliggande segelbåt medan minstematros och Skarpöga ser till att få sin skönhetssömn.

 

Öarna ligger tätt i det Tyrrenska havet och Vulcano är en av de Lipariska öarna och ligger ca 20 km norr om Sicilien. Öns namn kommer från det romerska guden för eld och smide och är en aktiv vulkan. Enligt Wikipedia så var det senaste utbrottet var i slutet av 1800-talet och kratern täpps till då och då men för att utjämna trycket i vulkanen pressas kontinuerligt strakt luktade svavelångor ut genom hål i vulkanen.

 

Vulcano.

 

Jo tack, det har vi verkligen noterat! Kontinuerlig uppstår det en odör av ren rama skithuset!

 

Här finns också upptill 80 grader varma källor och varma lerbad. En extra kuriositet för de mest nördiga, läs El Capitan, så är asteroiden nummer 4464 uppkallad efter ön Vulcano.

I land på jakt efter en soptunna! Vi misslyckades?

 

Plötsligt sker något som smälter Skarpögas mathjärta på ett ögonblick. En liten fiskebåt med två fiskare ropar över bukten;

– Pesce?

-Si Grazie! ropar vi ombord till svar.

Det är klart vi ska ha fisk.

För €20 får vi tre Dorade i filéer som steks saltade och pepprade i olivolja till skinnet är knaprigt. Serveras med citron och bättre än så här blir det inte.

 

Pesce?

 

Filetto di Dorade? Si Grazie!

 

Arrivederci

[Hulda]

Italia har på mange måter ramla fra hverandre, av at de har så mange lover og regler at de lamslår hverandre med et gigantisk byråkrati. Arbeidsløsheten er nokså stor, private, skattefrie initiativ nokså fremtredende. Kjenner noen som bor der. Det er vel noe man bør ha i bakhodet når det virker håpløst innviklet. 

 

Før i tiden, på 80-tallet, kom det i Norra Bohuslän båter rundt og solgte kreftor, krabber, fjällor och fjallor- eller hva det nå het. Vi kunne til og med kjøpe gårsdagens VG når vi lå ute til ankers. Godt at de fremdeles har slik aktivitet der dere er :-)

[Tor Arild]

Herlig å få nyheter fra dere. Jeg har heller ikke mange kommentarer, men det er en fryd og følge dere. Skriver godt gjør dere også. Så selv om det er «stille» så tror jeg vi er mange som leser i stillhet og både misunner og forlyster oss!😀

 

mvh

 

Tor Arild

[Barbaria]

Hulda skrev for 20 timer siden:

Italia har på mange måter ramla fra hverandre, av at de har så mange lover og regler at de lamslår hverandre med et gigantisk byråkrati.

Ja, det kan virke vanskelig av og til. Ordtaket «do as the Romans do» blir ganske relevant når man ikke finner ut av hvordan ting skal gjøres. Vi sliter f.eks. med noe så enkelt som å få kastet søppel. En turist med fire søppelposer i hånda skaper mer uro og hoderisting blant de lokale enn fire turister med automatvåpen , ganske merkelig. 

 

Tor Arild skrev for 20 timer siden:

Herlig å få nyheter fra dere. Jeg har heller ikke mange kommentarer, men det er en fryd og følge dere. Skriver godt gjør dere også. Så selv om det er «stille» så tror jeg vi er mange som leser i stillhet og både misunner og forlyster oss!😀

 

mvh

 

Tor Arild

Takk for hyggelig tilbakemelding Tor Arild, det er alltid hyggelig med tilbakemeldinger . Om det er noe som du ønsker at vi burde skrive mer om så gi gjerne beskjed til oss.

[Barbaria]

Möte med Sicilien.

13- 18 juni 2021 Palermo, Italien

 

Efter fina dagar på de Lipariska öarna seglar vi vidare. Nu väntar Sicilien på oss och första etappen på drygt 50 NM tar oss till Cefalu. Staden med sin kilometerlånga vita sandstrand är en populärt turistmål för såväl nordbor som fransmän och italienare. Efter en lång dag med rullande dyning är vi dock bara intresserad av att hitta en ankarplats där vi inte ramlar ur sängarna. Bakom en lång stabil vågbrytare nordöst om staden får vi ankrat upp och natten blir vilsam.

 

På väg till Sicilien.

 

Cefalu från sjösidan.

 

Maffians högsäte

Havet är spegelblankt när vi vaknar, vi har drygt 30 NM till Siciliens huvudstad, Palermo.

 

Vi har via Navily bokat en plats i hamnen Citimare och tas emot av vänlig italienare som är behjälplig med tilläggningen. Vi får inte betala i förskott utan vi skall bara ”relaxa” Antar att både blodtryck och puls behöver vara på en hälsosam nivå när hamnavgiften väl skall betalas.

 

Vi behöver bunkra och via hamnkontoret får vi veta att närliggande Carrifour affär har fri leverans till hamnen om man handlar för minst 1500 kronor. Att handla är definitivt inte någon favoritsyssla ombord och speciellt inte i dessa tider av pågående pandemi men att slippa kånka hem all proviant är absolut en bonus.

 

Sagt och gjort, vi STORhandlar mer än vi brukar och efter 30 minuter kommer en moped farande med våra inköp. Påsarna hänger runt hela mopeden och hur han klarat av att få med sig alla våra påsar är för oss fortsatt en gåta?

 

Sicilien är för många intimt förknippat med maffian och det är ingen myt. Den sicilianska maffian finns och den kallas Cosa Nostra som betyder ”vår sak”. Det rådde i stort sett utegångsförbud i Palermo i början av 1980-talet då ett våldsamt och blodigt krig pågick inom den sicilianska maffian. Det beskrivs att morden haglade och trottoarernas svarta lavastenar var fläckade av blod.

 

Palermo är nu en spännande, mångkulturell och livlig stad. Här samsas gammal arkitektur med skamlöst fula byggnader från åttiotalet och imponerade sakrala katedraler med pittoreska matmarknader och loppmarknader. En kakafoni av ljud och dofter följer oss genom vår promenad genom staden. Influenser av många olika kulturer märks tydligt och Palermo är definitivt en stad att besöka igen.

 

Gammalt möter nytt.

 

Piazza Quattro Canti. Ett åttkantigt torg med fyra fontäner och statyer i barockstil. Vilken tid du än befinner dig på torget under dagen så är alltid en av väggarna solbelysta.

 

Ny på jobbet! Före pandemin var han en dansare. Eftersom alla dansföreställningar ställdes in fick han hitta en nytt sätt att försörja sig.

 

Det är alltid rätt tid för Gelato! 

 

Båtskolan går på sista versen, sommarlovet hägrar och skall firas genom ett restaurangbesök. Hamnkapten rekommenderar den bästa pizzerian i staden och hjälper oss gärna med en bordsbeställning men skakar uppgivet på huvudet när vi vill äta klockan 19.00.

 

– Come on! You are in Sicilien!! You can not eat dinner at seven?!

 

Nattlig krigföring och tjutande alarm

Mitt i natten väcks vi av minstematros och brandlarmet tjuter intensivt. Han förklarar tålmodigt för yrvaken besättning att brandlarmet förvisso larmar men det brinner inte!!

 

Det visar sig att myggen varit alltför närgångna och krigiska mot minstematros som helt enkelt tröttnat och gått till motangrepp. Halva sprayflaskan med myggmedel tömdes i ett svep i hans hytt och brandalarmet reagerar inte bara rök utan också ånga.

 

Nåja, lugnet lägger sig igen, åtminstone för övervägande delen av besättningen. Minstematrosen däremot hävdar med emfas på morgonkvisten att han minsann varit uppe hela natten fortsatt kriget mot myggorna.

 

El Capitan återvänder levande efter att betalat hamnavgiften. £60 per natt tycker vi ändå är överkomligt för att ligga mitt i Palermo och det är en väldigt trevlig hamn med en avslappnad inställning till livet.

 

En slagen hjälte efter nattens batalj med myggor.

 

Efter drygt 40 NM ankar vi upp som ensam båt i en sagolik bukt med kristallklart vatten utanför byn Macari på västra Sicilien.

 

Bättre än så här kan man faktiskt inte ha det. Kristallklart vatten och 25 grader.

[Tom Rør]

Takk for nok en deilig rapport fra "syden" 😊

[Hulda]

Misunner dere. Mygg er ingen spøk. Særlig ikke den italienske 'Tiger Mosquito'. Har vært lenger nord, rundt Monza, der de har millioner av rismarker. Grunt vann i stekende sol, "Mosquito Country" som taxisjåføren annonserte med et bredt glis. Det var neimen ingen spøk.

[Bjørn Løvjomås]

Fantastisk rapport fra en herlig tur dere har. Flotte bilder som alltid.

 Sannelig godt ikke minstematrosen ble rekrutert av mafia,  etter hans heroiske innsats for å ta livet av mygg. Antar de følger med på utviklingen hans.