Barbaria på tur i Europa

[Tor Arild]

Tusen takk for nok et flott reisebrev. 
Gleder meg alltid til oppdatering fra dere!

 

Gratulerer med nok en eventyrlysten verdensborger! Det er stort!

 

Skal hente båt i Fiskåtången 6 juli og kjøre til Norge 7, og da blir det sotenkanalen. Dere får melde hvilket hus vi skal tute og vinke til😀

 

mvh

 

Tor Arild 

[Skarpöga]

Tom Rør skrev for 18 timer siden:

Takk for nok en knallfin oppdatering, og gratulerer så mye med barnebarn til Skarpöga:-)

Tackar och bockar! Att resa på äventyr som vi gör just nu är en stor upplevelse och dessutom få sitt första barnbarn är som att få lök på laxen som vi säger i Svedala. 🌍⛵️🇬🇷🇸🇪🇳🇴

[Skarpöga]

Tor Arild skrev for 17 timer siden:

Tusen takk for nok et flott reisebrev. 
Gleder meg alltid til oppdatering fra dere!

 

Gratulerer med nok en eventyrlysten verdensborger! Det er stort!

 

Skal hente båt i Fiskåtången 6 juli og kjøre til Norge 7, og da blir det sotenkanalen. Dere får melde hvilket hus vi skal tute og vinke til😀

 

mvh

 

Tor Arild 

Tack för fin feedback och jag är enig, det är stort när en ny liten människa föds på jorden.
 

Spännande att hämta båt, ny eller? 

Om du kommer från Kungshamn så är det en stor röd sjöbod med vita knutar på höger sida ca 0,4 Nautiska mil från ingången av Sotenkanalen. Där är jag uppvuxen😊🙋‍♀️

[Barbaria]

Anker balalaika!

21 Juni – 8 Juli, – Nydri, Hellas.

Etter å ha kost oss i Parga var det på tide å bevege på seg igjen. Vi har peilet ut en fin bukt som heter Two Rock Bay ca. 7 nautiske mil sør for Parga. Her ankrer vi på sand og i turkist varmt vann. Sjekk av ankerfeste blir som å bade i et akvarium.

 

Sjekk av anker, dagens jobb 

 

En foretaksom sjel har snekret et liten bar med utsikt over bukten hvor det serveres enkle retter og kald øl og vi nyter utsikten utover kvelden.

 

Utsikt over two rock bay fra baren.

 

Dagen derpå seiler vi videre til Preveza som er godt kjent for mange som har seilbåt i Middelhavet. I Preveza ligger det et par store marina med god plass på land for å lagre seilbåter over vinteren for de som ikke bor i båten fast, og bruker denne som feriebolig. Preveza er også praktisk for mange siden det finnes en flyplass som er særlig aktiv i sommermånedene.

 

Minstematrosen leker charterturist i Preveza.

 

Siden Preveza er en så trivelig by å ligge i så bestemmer vi oss for at Skarpøye flyr hjem og besøker barnebarn i slutten av Juli og at resten av mannskapet holder båten trygg i området.

 

Kjøleskapet er tomt og skittentøyet er fullt så det er på tide å fylle opp med forsyninger og få vasket litt tøy. Vi lokaliserer et vaskeri som består av mor, far og sønn. Sønnen snakker godt Engelsk og vi avtaler prisen for vask og tørk av fem poser med skittentøy. De tilbyr også fylling av gassflasker noe vi takker ja til. Denne lille familien har startet en business med noen vaskemaskiner og sper på med tilleggstjenester som de i kraft av sin lokalkjennskap har, sånt liker mannskapet på Sothis.

 

Bykaien i Preveza er rimelig (kr 500 for 4 dager) og har plass til en mengde båter, den er også dyp og det er 6 meter helt inne ved kaikanten. Det er klassisk middelhavs ankring som gjelder, hekken inn og hovedanker med lang kjetting ut forut. Vi som har ankervinsj akter kan også legge til med baugen inn. Baugen inn har den fordelen at man får mer privatliv når man sitter og slapper av i cockpiten. Ulempen er at ankeret vårt ikke er like stort og tungt som ankeret forut, og ved sidevind får man mye press på ankeret med hekken ut i vinden.

 

El Capitan er ekstra uheldig når lommeboken går over bord ved kaikanten, plopp! Den synker som en stein, og til tross for at jeg kaster meg ut og svømmer etter så forsvinner den i det grumsete vannet. Tja da var jeg uten kort, førerkort, EU kort, ID kort etc. etc. plutselig går det opp for meg at det kanskje ikke er så lurt og ha alt mulig i lommeboken.

Fortvilet sykler jeg av gårde for å lete etter en dykker, men det er søndag så det er ingen tilstede. Jeg googler etter dykkere i Preveza og får en treff på Ionian Pro Dive. Jeg forsøker å få kontakt via chatte funksjonen i Google maps og jaggu får jeg svar med en gang.
 

De kan komme og prisen er €200, de befinner seg en times kjøring unna Preveza og kommer så snart de kan. En time senere kommer en varebil med to mann. Selve dykket varer bare i 15 sekunder før ham kommer opp med lommeboken i hånda, jeg puster mildt sagt lettet ut og takker disse karene for at de gadd å komme hit på en søndag.

 

Lommeboken kommer til overflaten og overlates til den lykkelige eieren.

 

Senere på kvelden opplever vi et fiske selvmord uten sidestykke. Mengder av sild koker rundt båtene og plutselig spretter de som raketter opp på kaien, i mengder blir de liggende sprellende på land og gape etter luft. Det må ha vært noen hundre kilo fisk til sammen for kaien er lang og det var fisk overalt. Dette har vi ikke sett før, det virker ikke som de lokale har sett det heller. Det kan kanskje vært større fisk som har vært på jakt og skremt de?

 

Ferden fortsetter i makelig tempo mot Lefkas og Lefkas kanalen. Her er det en bro som åpner hver hele time og vi er ved broen to minutter før åpningen. En flyalarm signaliserer at broen er i ferd med å åpne seg. Hele broen svinger sideveis som en båt og det var ikke helt åpenbart for oss hvor man skulle kjøre før broen var helt åpen. Brovakten er kjent for å lukke broa uansett hvor mange båter det er i kø, så her er det bare å holde konvoien tett. Vi ser minst en båt som ikke kommer forbi.

 

Lefkas kanal minner litt om andre kanaler vi har vært på i Europa selv om denne relativt kort. Vi er på vei til Vliho bay som er en stor bukt rett sør for Nydri på Lefkas. Bukten er kjent for å gi god beskyttelse for vind og flere båter har overvintret for anker her. Det finnes også et par godt utstyrte butikker med båtutstyr her inne.

 

Elenas taverna skal være bra. Det er ikke noe å si på lokasjonen.

 

Det finnes et par gode tavernaer i bukten og en kveld bestemmer vi oss for å forsøke den som har de beste tilbakemeldinger. Jeg er mitt i middagen når Skarpøye observerer at det har begynt å blåse en del ute i bukten. Halvveis i souvlakien piper det til i telefonen, båten er på drift!!

 

Jeg spytter ut grisekjøttet og hiver meg i jolla og setter full speed mot båten. Skarpøye må stå igjen på brygga med regningen, siden jolla ikke planer med to personer. Kursen settes mot der vi ankret opp, men jeg ser snart at båten er borte…

 

Sothis kjører uten oss. Farten er hele 1,5 knop med kjetting og Rocna hengende etter. 

 

Hjertet hopper over flere slag når jeg får øye på båten langt nede i bukta, den har drevet så langt!

 

En par i en Tysk båt har observert en drivende Sothis og har tatt seg ombord, men nå virker det som at ankeret har fått feste igjen. Jeg anslår at den har drevet 200-300 meter uten å treffe andre båter på veien, utrolig flaks. 
 

Vi forsøker det nye tilfeldige ankerfestet ved å sette båten i revers, men da begynner den å drive igjen. Det er bare å ta opp ankeret og forsøke igjen, heldigvis biter ankeret denne gangen. Jeg får omsider hentet en fortvilet Skarpøye som står bekymret på kaia å venter.

Har El Capitan slurvet med ankringen? Ja kanskje, jeg noterte at båten ikke lå helt stille ved full bakk når vi satte inn ankeret. Jeg regnet med at det ville holde godt nok, men det var åpenbart en feilberegning.

 

Vi kjører alltid fullt turtall 2300 rpm. i revers når vi setter ankeret og vi opplever til stadighet at vi ikke stopper helt opp. Særlig litt hard gjørmebunn er et problem samt sjøgress. Vi har også notert at ankerkjettingen og sjakkelen har hektet seg opp i skaftet på ankeret, noe som gir en ugunstig vinkel og drag på ankeret. Vi må snarest få rettet på dette problemet. Vår tillit til Rockna Vulcan ankret er nå på et lavmål.

 

Etter en natt med noe lett søvn beveger vi oss til øya Meganisi og finner en fin bukt hvor vi ankrer opp med et langt tau i land. Vi benytter aktervinsjen (Bruce anker) med baugen mot land slik som hjemme. Vi syntes nemlig ikke at det ser helt trygt ut å fortøye med roret inn mot land.

 

Akter ankeret.

 

På Meganisi er det herlig klart vann. Vi sysselsetter oss resten av dagen med å snorkle i det klare vannet, samt rengjøring av slimlaget som har lagt seg under vannlinjen.

 

Snart blir idyllen brutt av vinden som kommer susende rett i siden. Vi mister ankerfestet igjen og båten driver sakte sideveis mot land. Heldigvis er hele mannskapet ombord og klare til avgang i løpet av sekunder, vi begynner jo å bli vant til dette nå. 
 

I hastverket klarer vi ikke å få med oss tauet som går inn til land, men vi regner med at vi kan hente det senere. Vi forsøker å finne en ny plass å ankre på, men på grunn av vinden har mange søkt tilflukt her inne og vi finner ikke en egnet plass så vi sirkulerer rundt en stund. Skarpøye og minstematrosen tar jolla inn til land for å hente tauet vårt, men klarer ikke lokalisere dette i kaoset.

 

Hvorfor løsnet ankeret denne gangen? I ettertid kan El Capitan muligens ha feilvurdert den nødvendige lengden på ankerlinen og lagt ut for lite…Er en alderspensjon av kapteinen på sin plass?

Vinden øker på utover kvelden så vi bestemmer oss for å komme oss vekk fra den overbefolkede Meganisi. El Capitan har lokalisert en fin ankerplass i Mytikas knappe 8 nm. bort. Vi setter kursen dit til tross for at det er mørkt når vi kommer frem. Når vi ankommer Mytikas løyer vinden og vi setter ankeret mot vest der vinden har kommet ifra. Det er mørkt som i en sekk så mannskapet går straks til sengs etter dagens strabaser med anker.

 

Klokken 03.00 vekkes vi av at ankeralarmen hyler. Vinden har snudd 180 grader og økt til 14ms og vi er på full drift igjen. I Adam og Eva`s drakt startes motoren og vi får opp det ubrukelige ankret. Vi re-ankrer mot vinden og får omsider et skikkelig feste etter full bakk på motoren. Et trøtt og oppgitt mannskap sover dårlig utover morgenkvisten.

På morgenen har vinden heldigvis roet seg ned og vi er omgitt av Mytikas mektige fjell og den 5 km lange sandstranden vi har ankret ved. Vannet er deilig avkjølende, det er allerede 33 grader i båten før frokost, varmebølgen som pågår her nede begynner å bli noe slitsom. Vi blir liggende et par dager med godt ankerfeste og gode bad. Natterstid raser vinden ned fra fjellet men nå ligger Sothis stille. Vi trenger å bygge tillit til ankring igjen.

 

Fin skute ankret opp utenfor Mytikas.

 

Etter mange forfriskende bad i Mytikas tar vi turen ned til Kalamos havn hvor George, den sjarmerende uoffisiell havnekapteinen og eier av havnas beste taverna, tar i mot oss med et smil. Vi ankrer igjen med vårt Bruce akteranker og baugen inn mot brygga, men George synest av vi har for lite ankertau ute og han loser neste båt tett på oss som støtte. Har El Capitan feilvurdert igjen?

 

Baugen inn er det lurt?

 

Vi observerer at George dirigerer alle ankommende helt over til andre siden av havna for å slippe anker. En båt med 70 meter kjetting når knapt tilbake til brygga før han er tom for kjetting og blir liggende så langt fra land at landgangsplanken så vidt rekker til kai, men George er fornøyd.

 

George`s taverna god mat og service.

 

Kalamos var en koselig opplevelse. Vi kommer gjerne tilbake med bedre ankerfeste.

 

Dagen etter forsvinner vår båtnabo som helt ubevisst har vært vår ankerstøtte. Vår nye nabo er en 26 fot båt med en eldre brunsvidd Tysker ombord. Ingen ankerstøtte å få der, men vi tenkte ikke mer på det før vinden plutselig tok seg opp. Nå forstår vi hvorfor George insisterer på laaang ankerline i havna. Kraftige fallvinder suges inn i havna kveldstid og den kommer rett fra siden.

 

Gammel traver i Kalamos.

 

Sothis mister selvsagt ankerfestet og vi lener oss godt over på nabo Tysker`n. Skarpøye forsøker seg på er smil og en sorry, men får bare høye mismodige grynt tilbake.

 

George kommer heldigvis til unnsettning og kjører vårt Bruce anker manuelt ut med sin jolle. George kjører ut hele lengden på vårt ankertau, rart at ikke El Capitan kan få det inn i hodet..

 

Så nå har vi ankerfeste igjen og kan kose oss resten av kvelden, men nei. Nå har vår nabo i lo mistet festet og lener seg på oss. Og det ble for mye for vårt lille Bruce anker så når er vi på besøk hos Tysker`n igjen. Ingen er hjemme i båten som har mistet festet så Skarpøye ruser til George som atter en gang kommer oss til hjelp. Midlertidige fortøyninger hjelper oss igjennom natten.

 

Så nå er vi ganske lei av dårlig ankring!

1. Heretter blir det alltid 5 ganger dybden, uansett!

2. Sjakkelen på Vulcan ankeret byttes snarest ut til en som ikke henger seg opp.

3. Vi vurderer å gå opp en ankerstørrelse 25kg. slik at vi får et tyngre anker forut.

4. Om vi går for alternativ 3 så blir dagens anker forut satt på aktervinsjen. 

5. Skarpøye har startet jakten etter en ung ny kaptein!?..#*@`

[Bergen dørk]

Fantastisk lesning! Spennende å følge turen. 😊👍👏

[Bjørn Løvjomås]

Utrolig bra reisebrev nok en gang. Ønsker Skarpøye lykke til med jakten

Enten det er på nytt anker, eller ung kaptein😅😅😅

[Sjøbliss]

Mange som oppgraderer i noe "yngre og bedre" så best å passe på :) 

 

Fantastisk reisebrev 🤗 dette med ankring er jaggu ikke lett. 

[Hulda]

Underlig, og jeg som trodde Vulcan var et så bra anker. Håper ny sjakkel fikser problemet. Jeg har en båtnabo med en nokså lett seiler (7 tonn) og et 15 kg Vulcan. Kan tenke meg at det kan ha problemer med å grave seg ned i f.eks. hard leirbunn. 

 

Man kan ikke alltid man kan velge ankerbunn. Men i sand og leire drar jeg så baugen på Hulda tipper ned. Og alltid minst 4x dybde. Nå der det dog flere 10-år siden jeg ankret i kuling på utsatt plass. 

 

Vedr. nr. 5, kan 'ny' trumfe 'ung'?

 

Ellers takker for flotte reisebrev. Akkurat nå fryser vi ikke i hjel her oppe. Men Middelhavet frister uansett. Personlig har vi blitt en smule bitt av Italia. Dog pr. bil.

[Skarpöga]

 

Utrolig bra reisebrev nok en gang. Ønsker Skarpøye lykke til med jakten

Enten det er på nytt anker, eller ung kaptein😅😅😅

Tack för det @Bjørn Løvjomås!
 

Frågan är om det på sikt är mer lönsamt och mindre slitsamt att köpa ett nytt ankare istället för att ta upp jakten på en ny ung kapten men det tåler en fundering. Återkommer i frågan😜

Redigert 10.Juli.2022 av Skarpöga (see edit history)

[Skarpöga]

 

 Vedr. nr. 5, kan 'ny' trumfe 'ung'?

 

Ja du @Hulda!              
En ny är ju bara ny ett kort tag, medan en ung alltid kommer att vara yngre😜

 

Redigert 10.Juli.2022 av Skarpöga (see edit history)

[Barbaria]

 

Fantastisk lesning! Spennende å følge turen. 😊👍👏

Takk for det @Bergen dørk, så hyggelig at du er med oss. 
 

 

[Bonus]

 

Frågan är om det på sikt är mer lönsamt och mindre slitsamt att köpa ett nytt ankare istället för att ta upp jakten på en ny ung kapten men det tåler en fundering ...

 

Husk at du må betale 25% mva når du tar med ett nytt anker hjem. Det behøver du ikke på en ny kapten ...

 

Takk for fantastiske reisebrev 

[Barbaria]

 

Mange som oppgraderer i noe "yngre og bedre" så best å passe på :) 

 

Fantastisk reisebrev 🤗 dette med ankring er jaggu ikke lett. 

Man kan ikke få både i pose og sekk har jeg forsøkt å forklare Skarpøye. Man vet hva man har, men ikke hva man får osv…. 

Nei ankring er slett ikke lett siden den viktige delen foregår i blinde under vann. For alt du vet, og det har skjedd  oss, kan spissen på ankret hektet seg i en stein akkurat når du bakket opp, og du har derfor ikke et holdbart ankerfeste. Å dykke ned å se på festet er det sikreste om det er mulig.

[Skarpöga]

@Bonus

Tack för den viktiga reflektionen!
Just nu väger jakten på en ny och ung kapten mer än inköp av ett tyngre ankare😜

[Barbaria]

 

Underlig, og jeg som trodde Vulcan var et så bra anker. Håper ny sjakkel fikser problemet. 

Det kommer jo bra ut i test som du ser her:

Men det mangler en kolonne for hvor idiotsikkert det er.
Ingen anker kan kompensere for idioten bak roret . 

Dessuten er du avslørt, vi ser at @Hulda ligger her i bukten 

 

 

[Tom Rør]

Takk for flotte skildringer. 

Morsomt å følge dere :-)

[Barbaria]

Charlie Viking och mormor.

9 juli till 8 augusti 2022. Stadskajen i Preveza. Grekland.

 

Jag fick veta att det åttonde underverket hade skådats i Svedala, och detta ville jag ju för allt i välden inte missa. Om någon mot all förmodan skulle inte fått med sig den glada nyheten så har jag blivit mormor för första gången till en liten gosse.

Ett första möte.

 

Det var inte bara att få träffa barnbarnet, hans föräldrar och övrig familj som lockade. Jag längtade hem efter en vanlig svensk sommar med svalka och gråväder efter den värmeböljan som legat som ett lock i Grekland under åtskilliga veckor.

 

Döm om min förvåning när temperaturen dagen efter hemkomst stiger mot 35 grader och solen strålar från molnfri himmel. Hur ofta sker detta i Sverige? Nåväl, svensk sommar är pålitlig när det gäller sin opålitlighet. Några dagar senare öser regnet ner från en grå himmel igen och inombords så jublar jag tyst.

 

Charlie Viking i egen hög person.

 

Jag tillbringar fina dagar i Göteborg och på Hagen och har turen att träffa många i min stora familj.

 

Stilla trädgårdsvandringar med fina blickfång för ögat och med beundran inspekterar vi mors egendesignade redskapsbod som hon själv byggt under året. 

 

Imponerade kvinna, min mor!

 

Mors paradis på jorden.

 

Trädgårdsvandring med mor.

 

Mors egendesignade trädgårdsbod.

 

Vacker och kreativ lås lösning.

 

Vi samlas runt goda middagar med prat och skratt runt matbordet. Vi går på härliga promenader med ny familjemedlem och nybakad mormor. Vi fiskar krabbor vid sjöboden och plockar in sommarbuketter från trädgården och som alltid går dagarna alldeles för fort.

 

Snart är det dags att flyga hemåt igen från Kastrup flygplats. Vi valde att flyga till Danmark i stället för Göteborg för att få mer flygtider att välja mellan.

 

Man flyger direkt från Preveza till Kastrup på 3 timmar och vidare med buss eller tåg ända till Göteborg. Ett bra alternativ och inte dyrare heller. Enda smolket var väl att flyget från Kastrup till Preveza gick 06.25 och då är det inte så mycket man får sovit den natten, om något alls.

 

Värmen slår emot mig som en vägg när jag kommer hem till båten och det är så fint att se pojkarna ombord igen. Borta bra med hemma i båten är ändå bäst.

 

Under min frånvaro har pojkarna ombord har lokaliserat Preveza bästa Gyrosställe.

 

och det bästa Banana Split stället.

 

och stiftat bekantskap med Prevezs gamle havssköldpadda George.

 

Under min vistelse i Sverige har det kommit ett väldigt ledsamt besked från minstematrosens familj och ombord får vi planera för snar hemresa till Norge. Livet kan förändras på ett ögonblick och när man minst anar!

Under hemresan till Norge checkar vi in båten på marinan i Preveza. Det är inte ett alternativ att låta båten ligga kvar på stadskajen i Preveza med all kaos som sker varje dag när båtar med skiftande kompetens hos kaptenen lämnar eller ankommer kajen.

[Barbaria]

Vintervilan.

9 – 26 augusti 2022 Stadskajen i Preveza.

 

Gossarna är tillbaka i båten och besättningen är nu komplett. Båten är hel igen och min status som gräsänka är över. Visst kan man uppskatta utrymmet när man är ensam ombord, men inte för länge.

 

Våra löst hållna planer har försenats åtskilliga veckor då livet för oss ombord har bjudit på glädje, men också av sorg.

 

Den ursprungliga tanken med vårt liv ombord har hela tiden varit att inte låsa fast sig vid förutbestämda planer utan låta både livet, väder och vind avgöra kurs, distans och destination.

 

Tiden innan vi gav oss i väg och under de de år vi varit ute så har vi alltid fått höra att man måste bestämma sig för vinterhamn VÄLDIGT tidigt på säsongen, helst innan man lättar ankare från den senaste vinterhamnen.

Likt tokar har vi envist seglat runt utan att ha ett vinterkontrakt i handen, så även denna säsong.

 

Man ser ofta ett undrade ansiktsuttryck när vi berättar att vi inte har riktigt koll på vart vi skall tillbringa vintermånaderna och en viss skepsis har noteras när de hör vår motto i livet.

 

”Det ordnar sig”

 

Under den senaste veckan har vi skickat mail till fyra olika mariner från det Ioniska havet i nord till Kreta i söder. Vi har efterfrågat vinterhamn från november till slutet av mars och tre har redan svarat att vi är hjärtligt välkomna.

 

Men innan vi lägger oss till bryggan igen så har vi en hel del vi vill uppleva och se. Dessutom ska vi få väldigt välkommet besök både dotter och son med respektive kärlekar och lilla barnbarnet Charlie Viking.

 

Vårt nya hamnkontor (det utan kors)

Redigert 26.August.2022 av Barbaria (see edit history)

[Hulda]

Helt enig, ta livet på sparket.

Jeg har nyss hjulpet et irsk ektepar med båten deres. De bor nord i Irland. Båten deres har aldri vært i Irland. Båten har to overvintringer på Nova Scotia, Fredrikstad, Gressvik, Bodø. I forrige uke bestemte de seg for å overvintre båten i Strömstad. Dog med forbehold om kansellering om det ikke skulle passe slik. For en uke siden seilte de langs Sørlandet. Og det er ikke sikkert at de snur nordover igjen. Det årnær seg.

[Skarpöga]

Tack för fin feedback @Hulda

 

Det är klart att vi har planerat vår seglats under många år, annars hade vi aldrig kunnat leva det liv vi lever just nu. 

 

Att ha någon slags planering är bra men om man har svårt att förändra planerna kan bli både dyrt och frustrerande då seglarlivet är allt annat än förutsägbart. 

Att kunna vara flexibel både i tanke och med tid öppnar upp möjligheter men säkrar också upp din segling, både gällande onödigt slitage, säkerhet och bekvämlighet ombord. 

 

Ibland blir man helt enkelt förälskad i en fin vik eller by och stannar längre än man tänkt sig och det beslutet kanske öppnar upp ett annat väderfönster som blir ännu bättre. Vi brukar säga att vår plan är att inte ha en plan utan låta lusten styra, och om vi har en plan vara beredda att ändra den. Det har öppnat många möjligheter för oss och skapat många oväntade upplevelser och goda minnen. 

Redigert 27.August.2022 av Skarpöga (see edit history)

[tomcat]

Setter stor pris på delingen av deres opplevelser og refleksjoner. Der gir for meg grunnlag for å vurdere å gjøre liknende endringer i livet. Livet er ikke alltid en plan, mer enn opplevelse 😎

[Skarpöga]

tomcat skrev for 17 timer siden:

Setter stor pris på delingen av deres opplevelser og refleksjoner. Der gir for meg grunnlag for å vurdere å gjøre liknende endringer i livet. Livet er ikke alltid en plan, mer enn opplevelse 😎

Tack för din feedback, alltid roligt att läsa att våra försök att beskriva vår vardag uppskattas. 
Vi har ju liksom du, också inspirerats av andras berättelser om möjligheten att leva ett liv än ett traditionellt A4. 
Min personliga önskan var framförallt att inte jobba livet av mig utan också få uppleva andra ting genom att resa. 
Eftersom man har ingen garanti att få ett långt liv eller få vara frisk hade jag heller inte modet att vänta.😜

 

[Barbaria]

Nå har venden vindt

27 aug – 3 sept. 2022 Vonitsa.

 

Vi forstår nå at Preveza er et populært sted å ligge på sommeren. Den ligger perfekt i le for den dominerende nord-vest vinden som kommer hver eneste dag, prisen er rimelig og utbudet av restauranter er stort. Mye mennesker og båter på samme sted skaper en del trykk som kan bli slitsomt i lengden. Spesielt slitsomt blir det fordi alle må legge til med det som kalles middelhavs ankring.

 

Det innebærer at ankret må slippes på nøyaktig rett sted for ikke å krysse ankerkjettingen til båter som allerede ligger fortøyd, samt at det må slippes i rett avstand fra kaien når du bakker inn. Slippes ankeret for langt ute så rekker kanskje ikke kjettingen helt inn til brygga, og slippes det for langt inne får du et dårlig feste og risikerer å drive på naboen om det kommer litt vind. I tillegg kommer eventuell sidevind og strøm med i kalkulasjonen samtidig som du styrer baklengst. Det er ikke så enkelt som det høres ut som 

 

Når så mange båtførere med varierende erfaring skal ta ting på gefylen er det en fordel med store baller. Vi har derfor investert i to splitter nye kulefendre fra polyform, størrelse diger.

 

Mannen i båtbutikken spurte om vi hadde en superyacht når jeg ba om denne størrelsen :). De har allerede betalt seg inn flere ganger ved å hindre andre båter å renne oss i senk. Når de treffer på våre giga kuler sier det boiing og båtene fyker over i motsatt retning.

Så om du har en ledig plass ved siden av deg så kan du i prinsippet ikke forlate båten i trygghet før det kommer noen å legger seg der. Man vil gjerne være på plass å overvære den nye naboens ankring og tillegging. I praksis står man i baugen og viser med overtydelige håndsignaler hvor vårt anker ligger, samtidig brukes den groveste og høyeste stemmen man kan oppdrive på morgenkvisten «OUR ANCHOR IS HERE».

 

Den ambrakiske bukt (Artabukta)

 

Det smale sundet inn til Preveza er også starten på Artabukta som er Hellas største innelukkede bukt. Den langsmale bukta er ca. 21 NM lang og 8 NM bred og er lite besøkt av turister som vi ellers finner så mange av på de Ioniske øyer. Årsaken til dette står ikke helt klar for oss, men mannskapet blir umiddelbar lokket av den mulige stillheten og bestemmer seg for å sette kursen østover inn i bukta. Vi fyller opp kjøleboksen med mat og hever anker, heldigvis uten å vikle oss inn i andre.

Det er nesten uvirkelig å seile innover bukten uten en eneste seilbåt i sikte, er dette trygt mon tro?

 

Akter i det fjerne ser vi et hav av master i trygge Preveza og vi undrer om vi har pådratt oss en anelse bryggefeber. Bukten er relativt sparsom på større bebyggelse og det finnes bare et par tre større tettsteder. En av disse er Vonitsa som blir omtalt som en koselig «ekte» by uten for mye turister.

 

Bak en odde ikke langt fra Vonitsa finner vi le fra vinden og ankrer opp 100m fra land på 8 meters dybde i Panagia bay. Når motoren slåes av hører vi 80 talls musikk fra den lille stranden hvor det selvsagt ligger en liten taverna. Du skal langt ut i ødemarka i Hellas før tavernaene tar slutt. Her ligger vi perfekt, gratis musikk og 29 grader i badevannet og det er bare å nyte.

 

Panagia bay.

 

Det er helt stille og føttene er i horisontalen når det i fjerne samler det seg noen mørke skyer.

Hmmmm…

 

I horisonten ser Minstematrosen og El Capitan en sort stripe i vannet nærme seg raskt, er det regn? Så plutselig et vindkast, naturens advarsel?

 

En tanke passerer hjernebarken; hvor mange meter kjetting la jeg ut?

 

Når du kjenner de første regndråpene skynder vi oss å lukke luker og samle inn løse gjenstander i cockpiten. Så kommer det første lynet 1, 2, 3,…og torden skraller i ørene.

 

Vinden øker på, mer regn, lynet kommer stadig nærmere og nærmere.

 

 

Før vi får sukk for oss blir bølgene plutselig til fjell og baugen dukker under, vi har ingen sjanse til å heve anker nå.

 

Jeg starter motoren for å forsøke å kontre svingningen i båten samt avlaste ankret, men vinden uler og båten legger seg kraftig over på siden. Vindmåleren viser 30 m/s da den plutselig slutter å virke.

 

Ankeralarmen begynner å ule, vi er på drift mens bølgene slår mot båtsiden. Hvor langt unna er disse steinene på stranda igjen? Kommer de nærmere?

 

Men det virker som ankeret har fått nytt feste noen meter utenfor den gamle radiusen til ankeralarmen. Minstematros sitter ved kartbordet og har øynene fokusert på ankeralarmen samtidig som han hele tiden viser veldig opptatt El Capitan en tommel opp i luka, alt ok så langt.

 

Det er på tide å vurdere å kappe ankerkjettingen. En modig Skarpøye kryper til baugen for å forberede seg på å slippe anker og samtidig se hvor kjettingen ligger i vannet, El Capitan kjører båten sakte fremover, men kan ikke se hvor kjettingen er.

 

Båten slår hardt i bølgene når baugen peker mot sjøen og Skarpøye får badet skikkelig i både regn og vann som fosser over baugen. Med et voldsomt smell slår et lyn ned i vannet bare 50-100 meter fra båten, Skarpøye sier etterpå at hun aldri merket det, adrenalin ja. Vi forsøker å kommunisere men det er umulig i støyen, kun håndsignaler fungerer i slikt vær. Vi tar en rask avgjørelse om at det er for farlig å slippe anker akkurat nå. Jeg tror ikke jeg hadde klart å styre skuta bort fra land i denne vinden, til det var vi for nære land. Dessuten virket det som ankret hadde fått feste for jeg kunne se minstematrosens positive tommel opp, GPSen viste at vi holdt oss på samme plassen. Klarer vi å ri av dette? Begynte det å lette litt? Hvor er Skarpøye? Der er hun klamrende fast på dekk gjennomvåt med klar for ordre. Det er matrosen sin det!

 

Vinden avtar og når vindmåleren begynner å virke så viser den 17 m/s. De største bølgene avtar og været passerer vestover. Dryppende våte står vi der å ser på at biter av det som er igjen av biminien flagrer til sjøs, den er i hver fall totalvrak, men vi er hele og båten flyter. Skarpøye sier at nå har venden vindt 

 

 

Så hva tenker vi i ettertid rundt en slik opplevelse?

En ting er sikkert vi ønsker ikke å ligge for anker i et slik vær igjen. Vi kommer til å ta opp anker og gå ut på sjøen lenge før de første vindkastene kommer når slik vær nærmer seg. Ikke stol på værmeldingen, men vær mer oppmerksom på naturens tegn og reager umiddelbart. Ikke la deg friste til å ankre for nære land. Ankeret reddet oss uten tvil denne gangen, neste gang vil det være erfaringen som redder oss.

 

Det var fint å se at hele mannskapet raskt fant sine naturlige plasser og oppgaver. Det var ingen forvirring om hvem som skulle gjøre hva og det bidro til å gjøre kapteinens jobb enklere. Når tiden går fryktelig fort og situasjonen endres på sekunder er det ikke tid til diskusjoner.

 

Foruten en totalt ødelagt bimini var det ingen åpenbare skader på båt eller mannskap. En underlig sak som derimot har skjedd er at ankerkjettingen ser ut til å ha blitt mindre.. En sjakkel som vi hele tiden har brukt til å låse kjettingen med passer ikke lengre, hullet i ankerkjettingen ser ut til å ha blitt mindre? Mulig vi bør vurdere å bytte kjettingen?

 

[Hulda]

Kjettingen er overstrukket. Faren er at slik strekk vil føre til kornvekst. Som enkelt fortalt vil føre til sprøbrudd. Det er av typen 'pling-brudd'. Umulig å oppdage på forhånd og skjer på brøkdelen av et sekund. Så før ny kjetting er på plass, bruk tau.

 

Flott rapport!

 

Kan bare legge til, på bildet ser det ikke ut til at sinkbelegget har greid å følge strekket i stålet. Jeg ville vurdert å oppgradere kvaliteten på kjettingen. Kjettingen til Hulda er fra en tysk produsent som kan levere med sertifikat. Det er også bra produsent i Italia som leverer sertitisert kjetting.

Redigert 3.September.2022 av Hulda (see edit history)

[Barbaria]

Hulda skrev On 3.9.2022 at 20.39:

Kjettingen er overstrukket. Faren er at slik strekk vil føre til kornvekst.

Vi hadde håpet at det ikke er noe galt med den, vi har til og med fått byttet D-sjakkel som ikke henger seg opp. Men noe rart har skjedd siden vi ikke får tredd karabinkroken igjennom lenger.
 

Vi får sjekke karabinkroken også, jeg mener jeg har enda en i reserve etter den forrige røk med et smell når ankret brått glapp og fikk feste igjen på full spiker i revers. Det er vel liten tvil om at vår ankerkjetting har fått gjennomgå etter tre stormer.

 

Vi kjøpte tross alt den billigste vi kunne finne 

https://www.axmarin.se/Kalibrerad-Katting-Ankarspel-8mm

Men jeg kan gå god for at den holder 9 tonn i 30 m/s pluss 1,5m bølger.

 

Men vi sover litt lett etter å ha lest ditt innlegg @Hulda…

Mer kjetting

Redigert 4.September.2022 av Barbaria (see edit history)